Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molekylstrålar av dr. R. Schurmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer, att enskilda komponenter icke upplösas. I sådant fall räcker ,icke ens genommätningen av intensitetsfördelningen till. Fastmer måste metoden då kombineras med den spektroskopiska teorien, som därvid dels ger antalet av de komponenter, som sammansätta den oupplösta avböjningsbilden ock dels huru molekylerna fördelas på dessa komponenter. Först på så vis möjliggöres försöksresultatets entydiga interpretation. Sådana svårigheter skulle icke existera, om den ursprungliga strålen monokromatiserades. Genom monokromatisering skulle emellertid strålen förlora så mycket i intensitet att experimentella svårigheter skulle uppstå vid påvisandet av de enskilda komponenterna.
De fakto är det så, att den spektroskopiska metoden och Stern-gerlach-experimentet, vilka äro principiellt oberoende av varandra, i praktiskt hänseende på ett värdefullt sätt komplettera varandra.
Väteatomen har undersökts dels av Phipps och Taylor i Amerika, dels av Wrede i Sterns institut. I överensstämmelse med det spektroskopiska resultatet fastställdes det magnetiska momentet = ± lfiB dz 4 å 5 % {(jlb = Bohrs magneton).
Lithium har Taylor mätt hos Stern med resultatet [it = i lju£ med ett fel av 2—3 %. Detta resultat är av särskilt intresse. Schuler hade nämligen observerat hyperfinstrukturen i den första linjen 3Sj.—3P012 av Li+’s tripplettserier. Tripplettuppspaltningen hade storleksordningen 5 cm-1 och hyperfinstrukturen den ovanligt stora av 0.5 cm-1. Detta föranledde Heisenberg att antaga, att Li-kärnan skulle hava ett magnetiskt moment av storleksordningen en Bohrmagneton. Ett kärnmoment av denna storlek, vektoriellt sammansatt med elektronspinmomentet hos den neutrala normala Li-atomen, skulle ge ett /^-värde, som märkbart avvek från lptB) under det att Taylors resultat överensstämmer med det /^-värde, vilket är att vänta om det magnetiska kärnmomentet är noll eller åtminstone mycket litet. Goudsmit och Young hava senare visat, att Taylors resultat är i fullkomlig överensstämmelse med de riktigt interpreterade spektroskopiska data. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
