Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metoder för strålningsmätning vid Radiumhemmets Fysiska laboratorium av fil. dr. R. M. Sievert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under exponeringen’ eller på grund av brister i röntgenrören omgivande skyddskåpor, genomlysningsstativ o. dyl. Ett stort antal sådana undersökningar kar utförts »per post» vid landets röntgenavdelningar, varvid det å ena sidan visat sig, att skyddet i allmänhet är mycket tillfredsställande, å andra sidan, att vid åsidosättande av förefintliga skyddsföreskrifter det radiologiska arbetet innebär avsevärda faror.
VI. EN SPECIELL ANORDNING FÖR BIOLOGISKA
FÖRSÖK.
Vid biologiska undersökningar med röntgenstrålning önskar man ibland använda största möjliga strålningsintensitet för att erhålla mycket korta bestrålningstider. För mätningar av de strålningsdoser, vilka komma till verkan i det biologiska objektet, möta därvid ofta stora svårigketer, isynnerhet vid höga rörspänningar. Det har därför varit brukligt att vid sådana undersökningar mäta strålningen på ett större avstånd från röret och förutsätta, att strålningen, när man närmar sig röret, tilltager omvänt proportionellt mot kvadraten på avståndet. Detta är emellertid ingalunda alltid fallet, emedan röntgenstrålningen icke utgår uteslutande från rörets fokus utan till en del även från andra delar av antikatoden, bl. a. från densammas »stjälk». En del såväl primär som sekundär strålning kommer dessutom från glaset, på det ställe, där strålarna utträda, ock slutligen måste man även räkna med sekundärstrålning från bländaren och från mätpunkten omgivande material. För att bestämma strålhingsintensitetens variation med avståndet intill avstånd på 10— 15 cm användes en ionisationskammare, bestående av en plattkondensator, tillverkad av grafitmembran. Vid stora intensiteter blir ionisationsströmmen så stark, att den utan svårighet kan mätas med en känslig galvanometer. Denna anordning kan dock icke användas för vilka röntgenrör som helst, då kammaren måste vara förbunden med den relativt stora ledare som galvanometern utgör, och överslag till rörets glasvägg därigenom lätt kan uppstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
