Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från med främmande substanser beklädda metallytor av dr. G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Ur Th02 reducerad toriummångd C (i milliondelar) såsom funktion av absoluta temperaturen hos en volframtråd innehållande ca 4.4 • IO20 Th-molekyler per cm3. Enligt Långmuik.
stark, så att på grund av den minskade toriumtillförseln genom diffusion en ursprungligen toriumbelagd volframyta snabbt förlorar denna beläggning och följaktligen lämnar ren volfram-elektronemission.
Vid temperaturer mellan 2,000—2,300°K (»aktiveringsområdet») närma sig hastigheterna för toriummetallens diffusion till trådytan och förångning därifrån varandra för att vid nedre temperaturgränsen bli ungefär lika stora.
Sänkes temperaturen ytterligare till c:a 1,800—2,000°K (»arbetsområdet») eller därunder, ske diffusion och förångning båda mycket långsamt. Trådytan bibehåller därför sin en gång erhållna toriumbeläggning konstant under en längre tid. Normalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
