Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från med främmande substanser beklädda metallytor av dr. G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visar under och efter formeringen vid tillräckligt hög anodspänning ett blåaktigt ljus av joniserad syrgas. Efter några timmars normal drift försvinner detta synliga tecken på dåligt vakuum; gasen kar adsorberats av förångad jordalkalimetall.
Jordalkalioxidens sönderfall i sina komponenter kan, ekuru flera dylika kypoteser uppställts, ej enbart förklaras som en termisk sönderdelning av oxiderna, då ju dessa ka en mycket hög bildningsenergi. Men man kan ej heller i samtliga fall förklara dissociationen såsom en enbart elektrolytisk process. Många undersökningar visa, såsom tidigare framkållits, att kärnmetallens karaktär inverkar på aktiveringen och sålunda på oxidens sönderdelning. Sannolikt underlättar kärnmetallen i relation till sin affinitet till syre den slutliga elektrolytiska spaltningen av j ordalkalioxiden.
Den sönderdelade oxiden vandrar, såsom Bartons undersökning visar, i form av negativa syrejoner ut i urladdningskärlet i riktning mot anoden. Den positiva metalljonen vandrar mot kärnmetallen, vid vilken den neutraliseras, för så vitt detta ej redan skett genom infångande av en jonen passerande elektron. Den neutraliserade metallatomen diffunderar till katodytan, från vilken den, som redan påpekats, så småningom förångas.
Även om man numera är tämligen ense om att den fria jordalkalimetallen utgör det starkt elektronemitterande elementet vid oxidkatoderna, råda dock olika meningar om var inom oxidkatoden denna elektronutlösning egentligen äger rum.
Enligt en mycket utbredd teori, som bl. a. företrädes av Espe14, utgöres den egentliga emissionskällan av jordalkalimetallankopningar på katodytan, kärrörande från ditdiffunderad metall. Dessa anhopningar, »emissionscentra», utgöra så att säga kratrar på den annars föga emitterande osönderdelade oxidytan, från vilka elektroner lätt kunna utslungas. Katodens formering består i utbildandet av största möjliga antal dylika emissionscentra.
En annan, bl. a. av Lowry32 använd teori, förlägger elektron-frigörandet till kärnmetallens grannskap. De positiva jordalkalimetalljoner, som under sin vandring mot kärnmetallen ej neutraliserats, bilda efter sin ankomst till kärnan ett adsorptionslager på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
