Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Carlheim-Gyllensköld som jordmagnetiker av lektor Kurt Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P(1) = jllB^ + Vi— 1? (Al) sin X + B™ cos X)
P»>= (^2 — i) + V’l — //2 (^2) sin X + £(2) cos X) +
+ (1 — //) (^(22) sin 2A + Bf cos 2A).
Tänkes den magnetiska kraften J i en punkt på jordytan
uppdelad i tre mot varandra vinkelräta komponenter X, Y, Z,
där Z är riktad mot jordens medelpunkt, X längs meridianen
mot norr och Y längs parallellcirkeln mot väster, kunna X. Y, Z
vardera uttryckas i V genom följande i A{£ och linjära
funktioner, där r satts lika med R:
X
Rdu R djii
= v i—^ 2 2 ^r- (An sin »a + cos n*)>
i=l dv
Y =
dV
R sin udl
l
= - -p=±= 2 2 ^ (^»} w cos wA — n sin nA),
VI — jU2<=l „=o
Serierna för F, X, Y, Z äro konvergenta, men om
konvergensgraden kan endast sägas, att om de magnetiska massorna
inskränka sig till ett område kring jordens medelpunkt av måttlig
utsträckning, konvergera serierna snabbare, än om sätet för den
magnetiska kraften sträcker sig längre upp mot jordytan eller
om fördelningen är oregelbunden.
För att förenkla beräkningarna av koefficienterna Bff
antog Gauss de givna punkterna förlagda till parallellcirklar
och på ekvidistanta avstånd längs dessa. Av de ur kartorna
interpolerade jordmagnetiska elementen deklination, inklination,
horisontalintensitet, D, I, H beräknas X, Y, Z ur relationerna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
