Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Carlheim-Gyllensköld som jordmagnetiker av lektor Kurt Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom vara, erbjöd det otillräckliga observationsmaterialet till
synes oövervinneliga svårigheter. Tidsintervallet måste utvidgas,
om det skulle vara utsikt till att fastställa en tidseffekt.
Epokerna 1829, 1830, 1880 och 1885 måste praktiskt taget betraktas
endast som två rätt närliggande, och dessutom kan potentialen
ej beräknas enbart ur D- och /-observationer, då kännedom öm
intensiteten är nödvändig, och intensitetsmätningar saknas före
epoken 1829. Då för de vidlyftiga beräkningarnas genomförande
principen om de obekantas B£ sammanförande till skilda
var för sig bestämbara grupper måste fasthållas, fingo en del
teoretiskt tänkbara beräkningsmetoder övergivas.
Carlheim-Gyllensköld kommer slutligen fram till en lösning grundad på två
efter varandra följande approximationer.
Ur Y = H sin D och Z = H tg / erhålles genom differentiering
dY = H cos D dD + sin D dH och dZ = H cos ~2Idl + tg I dH.
I uttrycken för dY och dZ bliva de båda första termerna störst,
om D och I ha små värden. Inom ekvatoriella områden
bestämmes dZ tillräckligt noga enbart genom första termen, då
cos~2/>tgL Villkoret för första approximationen, dH = 0,
får därför anses uppfyllt och det är framkallat av en tvingande
nödvändighet. Sekulära variationen i H måste negligeras, helt enkelt
emedan den icke är känd. Till utgångspunkt väljes epoken 1829.
Ur kartorna för denna epok tagas de H-värden, som först skola
ingå i de approximativa formlerna dY — 105 • j? cos D dD sin 1°
och dZ = 105H cos ~2IdI sin 1°, där dY och dZ bliva uttryckta i
y-enheten, då dD och dl räknas i grader och H i (76?/S-enheter.
För kalkylen utvaldes 9 ekvidistanta parallellcirklar mellan 60°
nordlig och 60° sydlig latitud samt de 12 meridianerna 0°, 30°,
60°, . . . 330° E Gr. Beräkningen av differenserna dY och dZ skedde
i följande etapper: från 1829 till 1787, från 1787 till 1700 och
slutligen från 1700 till 1600, den sista dock endast för dY, emedan
/-värden saknas så långt tillbaka i tiden. För de utvalda
skärningspunkterna mellan meridianer och paralleller interpolerades
D-värden ur de kartor, som åtfölja Hansteens ovan anförda
arbete, sedan Carlheim-Gyllensköld lyckats komplettera dem
för åren 1600 och 1700 med senare funna mätningar. För inkli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
