Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Carlheim-Gyllensköld som jordmagnetiker av lektor Kurt Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där för varje punkt t är den enda variabeln. I ord kan
lagbundenheten uttryckas: varje av klotfunktionen
karakteriserad term i potentialutvecklingen blir en enkel periodisk
funktion och termens magnetiska moment blir oföränderligt till
storlek men roterar omkring jordaxeln med konstant men för
varje term olika hastighet. Perioden för blir, som lätt
n2tt In
inses, —n-, och för X, Y och Z–^.
m%} nmy
För dem, vilkas intressen sträcka sig över saken till personen,
anföres följande i dagboksform hållna anteckning, funnen bland
beräkningarna: »Sandhamn. 1894 juli 11. llh 25™. Jag har
vunnit ett vackert resultat med mitt första försök. Historien om
min approximationsmetod är av intresse. Jag började att
beräkna dY ur dD ensamt mera för mitt nöjes skull och för att se,
vartåt det pekade; först sedan jag såg, hur lika kartorna voro
alltifrån äldsta till vår tid, kom jag på den tanken att använda den
som en första approximation, så kom dZ till ur
inklinationskartorna, och så utarbetade jag hela metoden, och alla mina lärda
utvecklingar i funktion av dD direkt i serie av Laplaciska
funktioner visade sig onyttiga.
Det är en stor sak, jag nu utfört, som man förgäves sökt i snart
hundra år, — jag känner mig mycket stolt, överlägsen och glad
och lycklig. Jag har i afton stått på gröna planerna, där det fria,
friska havet sköljde in mot stranden, under det att skymningen
kom och himlen fördunklade. Den rena, friska passionsfria
naturen är likväl storartad.»
Den största svårigheten var övervunnen, ty med en lämplig
första approximation går det sedan lätt att åstadkomma bättre
värden på de obekanta genom medtagande av flera termer i
utvecklingen och ett större observationsmaterial, om än
räknearbetet blir krävande. Med hjälp av talrika av honom själv funna
äldre observationer konstruerar han deklinationskartor för 1538,
1572, 1600, 1642, 1676, 1700 för att nämna de tidigaste epokerna.
Kartorna, även omfattande de andra elementen, sträcka sig fram
till 1820 med inalles 17 epoker. Tillfogas epokerna 1829, 1830,
1880, 1885, för vilka andra forskare redan beräknat A%\ B^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
