Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spektroskopiska studier över tvåatomiga molekylers absorption av fil. lic. Birger Grundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övergångar mellan kärnsvängningstillstånd i olika
elektrontermer, som äro intensivast. Denna sats lyder i sin ursprungliga,
klassiska formulering: Elektronsprånget, d. v. s. övergången från
kurva I till II i figur 2, försiggår så snabbt att kärnavståndet ej
ändrar sig under processen. Efter energiändringen intaga
därför kärnorna ungefär samma inbördes avstånd som förut.
Emedan däremot potentialfunktionen har ändrat sig vid
elektronsprånget, inträffar ofta att molekylen måste tillordnas ett annat
kärnsvängningstal mot förut. Vi förstå härav, att man från en viss
kärnsvängningsnivå v’ i det övre tillståndet bör vänta de
intensivaste övergångarna till nivåerna vx" och v2" i det undre (fig. 2).
För att nu i detalj kunna förklara de experimentellt funna
resultaten är det emellertid nödvändigt att tillämpa
vågmekaniska betraktelser. Enligt dessa är det ej tillåtet att fixera
kärnornas vändpunkter till de ovan omtalade skärningarna mellan
potentialkurvan och kärnsvängningsnivån. I stället måste man
framställa kärnornas sannolika lägen med hjälp av en vågfunktion
yj{r). Kvadraten på svängningsamplituden ip • yj hos denna anger
sannolikheten för att kärnorna skola befinna sig på ett givet
inbördes avstånd r. I figur 2 äro dessa yj • "^-värden schematiskt
inritade i några kärnsvängningsnivåer. För v = 0 har ip • ^-kurvan
ett max., som är beläget mitt emellan vändpunkterna. Man kan i
detta fall tala om en sammansmältning av de båda
sannolikhetsområdena (vändpunkterna). I de andra kärnsvängningsnivåerna
(v = 1, 2 . . .) äro områdena för den maximala sannolikheten
däremot lokaliserade till trakten kring vändpunkterna. Om
vågfunktionerna för de övre och undre tillstånden kallas ip7 och
ipn kan övergångssannolikheten W mellan tillstånden skrivas:
W = konst. • (Ej—E/iYJ ryij-yjjjdv-j ryjj-yijjdv. (2)
Härav framgår att denna sannolikhet bestämmes av produkten av
egenfunktionerna y)7 och y)//} ett resultat, som utgör den
vågmekaniska formuleringen av FnANCK-CoNDON-principen, ty denna
produkt erhåller sitt maximala värde, då övergången mellan
tillstånden I och II äger rum vid sådana kärnavstånd att ipf och y>n
samtidigt utgöra maxima. Detta villkor är endast uppfyllt i om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
