Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturområdets senaste utvidgning mot absoluta nollpunkten av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först ett mera trivialt påpekande. Det är specifika värmets
litenhet vid de allra lägsta temperaturerna, som överhuvud här
gör effekten betydelsefull i storlekshänseende. Vid de vanliga
temperaturerna ger den en, ehuru påvisad, ytterligt obetydlig
temperaturändring, jämförbar med till exempel värmetoningen
vid adiabatiska formförändringar. Sett mera till innebörden beror
förhållandet på att värmerörelsernas del av energi- (eller entropi-)
innehållet vid de låga temperaturerna har sjunkit till ett så ringa
belopp, att »den magnetiska delen», som för övrigt ökar med
fallande temperatur, är jämförlig med den till storlek.
Även för specifika värmet är det dock avvikelserna från lagen,
som mest intresserar oss. T3-lagen innefattar endast
värmesvängningarnas energier. Om atomen kan
förekomma i olika energitillstånd på
grund av någon annan orsak, ger sig
detta tillkänna som en anomali i
specifika värmet. Låt oss antaga,
att energidifferensen mellan två
sådana tillstånd är U. De individuella
atomernas fördelning mellan de båda
tillstånden kan termodynamiskt
beräknas, och den blir ju sådan, att
mot en lägre temperatur jämvikten
förskjutes åt det tillstånd, som har
den lägre energin. Vid höjning av temperaturen å andra sidan gå
individerna över i energirikare tillstånd. Därvid bindes energi.
I det temperaturområde, där en sådan förändring sker, måste
denna ge sig tillkänna som en anomal ökning av det specifika
värmet utöver det värde, det enligt lagen för
värmesvängningarna har: dess kurva har en »puckel». Temperaturområdet
ifråga ligger omkring en temperatur 0, som är förbunden med
U genom den allmänna entropikonstanten k såsom Jc-0 = U.
Fig. 1 avser att illustrera ett sådant funktionsförlopp.
Sådana anomalier äro kända i högre temperaturområden vid
övergångar mellan olika modifikationer och faser. För en liten
energidifferens U kommer det motsvarande anomaliområdet att
Fig. 1. Anomaliområde för
spec. värmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
