Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteorien av docent Erik Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under de närmaste åren efter framläggandet av Bjerrums
hypotes om de starka elektrolyternas fullständiga dissociation
samlades från olika håll ett rikhaltigt material över
avvikningskoefficientérnas värden under olika förhållanden. Men det var
också forskningens uppgift att försöka teoretiskt bearbeta detta
material. Genom undersökningar av Milner och Hertz hade
visats, att avvikningskoefficienterna för en fullständigt dissocierad
elektrolyt skulle vara mindre än 1. Interjonkrafterna måste
nämligen verka sänkande på elektrolytens osmotiska tryck, aktivitet
och ledningsförmåga. Den teoretiska behandlingen av problemet
var för osäker och bristfällig, för att man skulle våga med säkerhet
påstå, att hela avvikelsen vore att hänföra till de nämnda
krafterna. Det kunde mycket väl tänkas, att vi hade en samverkan
mellan dessa krafter och ofullständig dissociation. Åren 1923 och
1924 kommer problemet i ett helt nytt läge genom
Debye-HuCKEL-teorien för elektrolyter.
DEBYE-HUCKELS TEOEI FÖR
ELEKTROLYTLÖSNINGAR.
I en elektrolytlösning ha vi att tänka oss de olika jonerna i
ständig rörelse, liksom fallet är vid alla lösningar. Ha vi ett litet
volymelement, fast förenat med kärlets vägg, så kommer detta
att ständigt genomfaras av joner. Tillfälligtvis kan antalet
positiva laddningar i volymelementet överväga antalet negativa,
liksom det motsatta kan vara fallet. Betrakta vi emellertid
volymelementet under tillräckligt lång tid, så komma antalet positiva
laddningar att vara lika med antalet negativa. Volymelementet
är utåt elektriskt neutralt. Förhållandet blir annorlunda, om det
valda volymelementet är stelt förenat med t. ex. en positiv jon
och alltså ständigt följer denna i dess rörelse i lösningen.
Volymelementet kommer då att innehålla fler negativa laddningar än
positiva. Det får ett negativt laddningsöverskott, som avtager
ju längre från centraljonen volymelementet ligger. Den positiva
centraljonen kommer med andra ord att vara omgiven av en jonat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
