Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteorien av docent Erik Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mosfär eller ett jonmoln, som innehåller ett överskott av negativa
laddningar. Är centraljonen negativ, kommer jonmolnet att
innehålla ett överskott av positiva laddningar. De joner, som ingå i
jonmolnet, utbytas ständigt mot andra. Centraljonen är ej keller
alltid centrum för ett jonmoln utan ingår tidvis som beståndsdel
i andra jonmoln.
Den första uppgift, som Debye och Huckel hade att lösa, var
beräkningen av potentialfördelningen kring en punktformig
centraljon med laddningen zte. Denna beräkning utfördes med
användning av Maxwell-Boltzmanns fördelningslag samt
Poissons ekvation för ett elektrostatiskt system i jämvikt. Som
resultat erhöllo de följande uttryck för potentialen ip i en punkt
belägen på avståndet x från central jonens centrum:
^ 1 = %’^
Här betyda: e elementarladdningen, D0 lösningsmedlets
dielektricitetskonstant, k Boltzmanns konstant, N Avogadros tal,
T absoluta temperaturen, Zj valensen hos joner av sorten j, Cj deras
koncentration. Summationen skall utföras över alla närvarande
joner. /bt — ^Zcjz] kallas lösningens jonstyrka.
Potentialen ip kunna vi uppdela i två led, av vilka det ena
\p1 härrör från centraljonen och det andra tp2 från jonmolnet:
<"> ’"=H
Den elektriska tätheten i jonmolnet på den studerade punkten
befinnes vara:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
