Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teoretiska föreställningar om atomkärnorna. Av professor O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste man anta att energiöverskottet försvinner i form av
y-strålning. Om man nu antog, att den infallande neutronen helt
enkelt ktmde löpa igenom kärnan, visar det sig, att det inte blir
tid till denna y-strålnings utsändande. Man vet nämligen, att
y-linjerna äro skarpa och att deras våglängder äro ungefär av
storlekordningen h/mc, så att y-strålningens styrka måste
motsvara en livslängd hos den strålande atomkärnan, som är mycket
lång jämförd med motsvarande svängningsperiod ti/mc2. De
infallande neutronernas energi skulle nu vara av storleksordningen
mc2 och alltså deras hastighet ungefär lika med y Jj£c> där M
betyder neutronens massa. Eftersom diametrarna hos de tyngre
atomkärnorna, vilka dessa betraktelser närmast gälla, äro av
storleksordningen ,—— , blir den tid neutronen skulle behöva för
att med sin ursprungliga hastighet löpa igenom kärnan ungefär
lika med fijmc2 och alltså mycket liten jämförd med
y-strålelivslängden. Skall neutronen överhuvudtaget ha någon nämnvärd
sannolikhet för att infångas under utsändande av y-strålning,
måste man anta, att den, vare sig den infångas eller inte,
tillbringar en tid i kärnan, som är mycket lång i förhållande till den tid,
som den skulle använda för att helt enkelt passera igenom kärnan.
Detta var ett rätt oväntat resultat. Man hade nämligen vid
försöken att beräkna kärnans stabilitet tänkt sig, att det liksom
vid atomernas elektroner skulle vara möjligt att med en viss
tillnärmelse behandla varje kärnpartikel för sig, i det man
ersatte de andra partiklarnas verkningar på denna med ett visst
medelkraftfält. På detta vis skulle, bortsett från resonans, en
partikel inte kunna uppehålla sig i kärnan avsevärt längre än
tiden Ti/mc2. Emellertid framhävde Bohr, att detta
betraktelsesätt knappast kunde anses försvarligt utifrån den uppfattning
av kärnans byggnad, som vi ha omtalat i det föregående, enligt
vilken man ju har skäl att tro, att kärnpartiklarna ligga tätt
packade. En neutron, som träffar en kärna, skulle således råka
in i stor trängsel, och först efter åtskilliga sammanstötningar
med andra kärnpartiklar och nya sammanstötningar mellan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
