Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teoretiska föreställningar om atomkärnorna. Av professor O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffade partiklarna, varvid neutronens ursprungliga
rörelseenergi fördelades på hela kärnan, skulle det kunna hända, att
den själv eller en annan kärnpartikel igen lyckades samla ihop
energi nog för att slippa ut ur kärnan, såvida inte
överloppsenergien redan har strålats ut i form av y-strålning.
Ur den omständigheten, att neutronen måste förbli i kärnan
under en tid, som är jämförbar med y-strålelivslängden, har
Bohr dragit en annan intressant slutsats. Enligt den
HeisenBÉRGska obestämdhetsrelationen kan nämligen den sammansatta
kärnans energi inte vara mycket sämre definierad än y-strålarnas
energikvanta, vilkas obestämdhet endast torde uppgå till några
fä e. V. Förutsättningen för infångningsfenomenet är därför, att
den totala energien hos den infallande neutronen och den
ursprungliga kärnan inte avviker mera från en av den
sammansatta kärnans energinivåer än detta lilla belopp. Nu visa
emellertid försöken med snabba neutroner, att fenomenet i detta
hastighetsområde knappast beror av hastigheten. Följaktligen
måste den sammansatta kärnan ha ett stort antal energinivåer i
detta energiområde, vilkas avstånd högst kunna vara några få
6. V., d. v. s. åtskilliga hundratusen gånger mindre än detta
områdes höjd över den nivå, som motsvarar försöken med
långsamma neutroner. Möjligen är det rent av fråga om ett
kontinuerligt spektrum av energinivåer.
Vid de långsamma neutronerna stöter man åter, som Frisch
och Placzek ha funnit, på egendomliga resonansfenomen, som
visa, att energinivåerna här ha stor skärpa och ligga på avstånd
från varandra av omkring .10 e. V. Här befinner man sig, som
man kan sluta ur massdefekterna, ännu på en höjd av ca. 20 mc2
eller 107 e. V. över kärnans normalnivå. Under denna nivå ligga
nivåerna troligen allt glesare och glesare, intill man vid ca. 6 mc2
kommer in i de vanliga y-strålenivåernas område, de enda högre
kärnnivåer, som man hittills har känt till. Den närmare
utarbetningen av dessa tankar, som Bohr har utfört i samarbete med
Kalckar, har lämnat en rätt ingående översikt över det stora
kärnreaktionsmaterialet. Rent formellt kan man härvid arbeta
med den vanliga kvantmekanikens flerpartikelproblem, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
