Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kosmiska strålningen. Av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sålunda anse Compton och Getting, att den kosmiska
strålningen uppstår på ett avstånd från oss av 109 eller 1010 ljusår och
de finna ett stöd för sin åsikt i det förhållandet att vintergatans
rotation tycks ha en viss effekt på strålarnas intensitet. Enligt
vissa astronomiska beräkningar föras vi genom denna rotation
mot ungef. 47° lat. och 20h 55min rektascension med en hastighet
av omkr. 300 km/sek.
Om de kosmiska strålarna uppstå utanför vår vintergata och på
ett ställe, som befinner sig i vila relativt till dess tyngdpunkt, visa
beräkningar enligt Compton och Getting, att denna rörelse vid
vår latitud skulle orsaka en daglig variation med stjärntiden av
storleksordningen 0. l %. En sådan variation av ungefär beräknad
storleksordning har verkligen påvisats av Hess och Steinmaurer
(Innsbruck). — Det behövs emellertid ett betydligt utökat
observationsmaterial, innan man med bestämdhet kan yttra sig om
innebörden av denna effekt. Men överensstämmelsen mellan
teoriens förutsägelser och de hittillsvarande iakttagelserna är så pass
god att den förtjänar ett omnämnande.
När det gäller att förklara, hur de kosmiska strålarna bildas,
ha många hypoteser framkastats, men ingen har ännu slagit
igenom. När man allmänt antog, att strålarna uteslutande bestå
av fotoner, låg det tämligen nära till hands att göra en
materieomvandling ansvarig för deras uppkomst. Lindholm har i sin
artikel redogjort för denna hypotes och dess utformning av
Millikan (se Kosmos, band 8, sid. 134). Då vi numera på grund av
latitudeffekten måst ändra vår uppfattning om strålarnas natur,
kunna vi ej heller tro på en dematerialisation som orsak till den
kosmiska strålningen. Denna hypotes ger för övrigt för låga
värden på strålarnas energi. Av massan hos en proton erhålles ej
mer än 109 eV och det är ej troligt, att tyngre atomkärnor skulle
försvinna och överflytta all sin energi på en enstaka elektron eller
foton.
Synnerligen svårt är det att förklara de kosmiska partiklarnas
oerhörda energier, som ju enligt de nyaste iakttagelserna uppgå
till 1010 å 1011 eV.
Swann har framkastat tanken, att elektroner skulle kunna acce-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
