Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om de elektriska och magnetiska storheterna. Av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lag för magnetpoler, erhålles analogt polstyrkan och de besläktade
magnetiska storheterna. Vi ha så ett system elektrostatiska
enheter (e. s. e.) för elektriciteten och ett system magnetiska enheter
(e. m. e.). Lagarna för sambanden mellan elektricitet och
magnetism, elektromagnetismen, ha gjort en övergång mellan de båda
systemen naturlig, så att man t. ex. genom induktionsfenomenen
kunnat mäta även elektriska storheter som strömstyrka i e. m. e.
Men härigenom får man som bekant för samma sak två olika
dimensioner, en i varje system. Kvoten mellan de båda
dimensionerna är en hastighet (eller hel potens därav), ett faktum som
för den oinvigde lätt nog får en anstrykning av magi, helst som
läroböckerna av pedagogiska skäl följa denna historiska väg och
i regel spara motiveringen till ett senare stadium.
Detta s. k. absoluta elektriska enhetssystem (egentligen
dubbelsystem) infördes redan mycket tidigt i elektricitetslärans
utveckling av de stora teoretikerna Gauss och Weber och har på ett
ovärderligt sätt bragt reda i förhållandena vid elektricitetslärans
begynnande kvantitativa utformning. Icke desto mindre ha
framställningar av det i vissa fall ]ett en smula vilse, och man
måste ha klart för sig, att detta skenbart så enkla och vackra
system dock icke är så absolut, att det icke döljer några villkor.
Låt oss nu taga litet grundligare på frågan i uppsatsens första
mening. Strängt taget är varje storhet, som fysiken rör sig med,
sin egen grundstorhet. Man kan aldrig fastslå, att en viss
storhet endast är en produkt eller kvot av två andra; den är av en
från dessa skild art och kan därför aldrig mätas annat än genom
jämförelse med storheter av sitt eget slag. Det utsäger sålunda
icke nog om en kraft, att den är ett visst polynom av massa,
längd och tid; entropin är något helt annat med andra egenskaper
än energi och temperaturgrad, och så vidare. Den mätande
fysiken kan aldrig konstatera annat än att storheters mätetal bero
av varandra på visst sätt, dess arbetsområde är att studera dessa
beroenden, finna lagbundenheter häri och uppdaga samband. Det
är ett känt förhållande, hur en fysikalisk lag bildas. Närmast
intressera vi oss för den procedur, som definierar en ny storhet.
Man har i ett visst fall kunnat konstatera, att mätetalet hos den
6—364034
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
