Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernest Rutherford. Av fil. dr Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ombildningeii försiggår redan vid låg energi hos de
bombarderande partiklarna och det förefaller därför troligt, att både
och gHe skulle bildas i rätt stora kvantiteter om en vanlig
glimurladdning får passera tungt väte. Rutherford slutar med
att framhålla, att det är ett egendomligt faktum, att dessa två
intressanta isotoper likväl icke kunna erhållas i så stor mängd, att
deras egenskaper kunna undersökas med vanliga
fysikaliskt-kemiska metoder. Han vill söka en förklaring däri att 3H och 3He
kunna tänkas reagera med 2D, så att dessa isotoper åter förstöras
lika fort som de bildas.
Rutherford har blivit jämförd med Paraday. Liksom denne
var han en skicklig experimentator och han hade också Fåradays
förmåga att bilda sig en åskådlig uppfattning om de processer, som
han undersökte. Utan att använda komplicerade matematiska
uttryck förklarar han genom sina teorier de experimentella fakta, så
att man får en klar bild av vad som sker. En konkret åskådning
ligger alltid till grund för de försök, som han utför.
Många teoretici hålla före, att en åskådlig uppfattning av
naturen icke kan gälla mer än till en viss punkt — de
grundläggande naturlagarna kunna endas’t framställas medelst
ytterligt abstrakta, matematiska uttryck. En gripbar föreställning
om dem kan icke erhållas. Vad mer är — en sådan konkret
uppfattning skall enligt vissa tänkare vara mer till skada än
till gagn, därför att den ger falska bilder av verkligheten. Förr
eller senare komma de experimentella resultaten att
nödvändiggöra en omgestaltning av de tidigare uppställda, mer eller mindre
naiva hypoteserna. För Rutherford — liksom fordom för
Faraday — var emellertid det åskådliga tänkandet en
nödvändig förutsättning. De glänsande resultat, som båda dessa
forskare vunnit, visa, att vetenskapen kan föras framåt även på
på detta sätt.
Under det att Faraday arbetade ensam och utan lärjungar
samlade Rutherford kring sig en stor skara medarbetare. Hans
stora förmåga att inspirera intygas av alla, som haft förmånen
komma i beröring med honom. Om hans sätt att handleda sina
lärjungar skriver Chadwick i Nature (oktober, 1937): »Han ägnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
