Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isaac Newton. Av professor C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pinsam denna vetenskapliga strid var för Newton, ser man därav,
att han i mars 1673 anmälde sitt utträde ur Royal Society. Denna
avsägelse mottogs dock icke. Newton fattade då beslutet att icke
mer trycka något optiskt arbete i Royal Societys publikationer.
Det betydde med andra ord, att han beslöt att behålla sina
optiska undersökningar för sig själv. Att det här icke var fråga
om fras utan om allvar, synes därav, att beslutet genomfördes,
om icke efter bokstaven, så dock efter andan och meningen.
Hooke avled 1703. Följande år utkom Newtons optiska verk,
Opticks.
En av de frågor, som tränga sig fram vid studiet av Newtons
liv, är den, hur det var möjligt, att hans gigantiska huvudarbete
Philosophiae Naturalis Principia Mathematica kunde komma till
stånd. Newtons egen natur lade så många hinder i vägen. Hur
kunde alla dessa hinder bli övervunna?
Så mycket synes till en början klart, att Principia icke kom
till på det sättet, att Newton fattade ett beslut att skriva denna
bok. Det var problemet, som grep Newton, icke Newton, som grep
problemet. Men hur kunde ett problem få en sådan makt över
denna lugna, känslolösa förståndsmänniska?
Av betydelse har säkert varit den omständigheten, att Newton
redan under ungdomsåren varit sysselsatt med det kosmologiska
problemet. Det fanns sedan hans ungdom i han själ en
resonansbotten för detta problem. Men detta räcker icke till för att
förklara, hur problemet kunde få honom i sin makt.
Det är i själva verket mycket troligt, att den Newton, som
greps av problemet, var en annan man än den lugne gentleman,
som världen såg.
Det faktiska förloppet vid konceptionen av Principia var detta!
Hooke, som nu var Royal Societys sekreterare, var i denna
egenskap pliktig att verka för ett gott förhållande mellan denna
akademis ledamöter. I detta syfte skrev han ett vänligt brev till
Newton, där han bl. a. uttalade, att det för Royal Society skulle
vara en glädje att få mottaga uppsatser av denne. Newton skrev
då ner en fundering, som just då sysselsatte honom. Om man
från en högt uppsatt punkt låter ett föremål falla mot jorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
