Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrskensforskning. Av professor Hilding Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är lätt att förstå, då de böra kunna väntas på grund av andra
linjers förekomst. Vidare synes hela det komplex av frågor, som
framkommer i samband med de metastabila tillståndens uppkomst
i dessa höjder, höljt i ett tämligen stort dunkel. Alla dessa frågor
stå i ett mycket intimt samband med temperaturförhållandena
däruppe. Säkerligen ligger lösningen av dessa problem i en icke
allt för avlägsen framtid. Man måste ihågkomma, att den
moderna forskningen på atomfysikalisk basis ännu är ung, och en
massa geofysikaliska problem ha liksom ackumulerats vid den
gräns, till vilken denna forskning nu kommit, men som den
väl snart överskrider. Därvid bör geofysikalisk forskning kunna
hjälpa till.
STÖRMERS MATEMATISKA NORRSKENSTEORI.
Inspirerad av Birkelands första försök påbörjade Störmer,
som sagt, 1903 att undersöka en elektrons bana i fältet från en
dipol, en elementarmagnet, då elektronen förutsattes ha en bestämd
energi och ursprunglig riktning.1 Dipolen förutsattes relativt fast
i rummet liksom den källa, solen, varifrån elektronerna utslungas.
Den allmänna norrskensteorien erbjuder mycket stora
matematiska svårigheter, då som Störmer mycket tidigt påpekade,
därvid hänsyn måste tagas till alla de agerande himlakropparnes
magnetiska kraftfält och deras inbördes rörelse. Vidare måste
beaktas, att såväl negativa som positiva svärmar av partiklar
utslungas, komplicerade elektrostatiska och elektromagnetiska
fält uppstå m. m. Störmers teori är schematisk och förenklad.
Emellertid har den visat sig på ett överraskande sätt i många
avseenden överensstämma med verkligheten, såväl då det gäller
norrskenen som ifråga om laboratorieförsök, av vilka vi särskilt
skola nämna Birkelands försök och senare försök av Bruche,
1 Carl Störmer, Sur les trajectoires des corpuscles électrisés dans Pespace sous
Faction du magnétisme terrestre, Archives des Sciences Physiques et Naturelles,
Geneve 1907. Dessutom har Störmer fortsatt sina undersökningar i ett stort antal
skrifter, som jag icke här alla kan citera. Jag nämner hans sammanfattande arbete
tlber die Probleme des Polaiiichtes, Ergebnisse der kosmischen Physik, Bd I,
Leipzig 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
