Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrskensforskning. Av professor Hilding Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då c är mycket stort i förhållande till jordens radie och alltså i
förhållande till A, kunna termer med c2 och c4 i nämnaren negligeras. Då
det negativa tecknet kan försummas, erhålles
Vinkeln är en funktion av H0q0 och yv För partiklar av den energi, vi
förut omnämnt måste denna vinkel ligga mellan c:a 1°.6 och 18°. Det
senare värdet antager den endast för de energirikaste strålarna. Då
det verkliga värdet på denna vinkel är betydligt större, c:a 23°, möter
man här en avvikelse mellan teori och erfarenhet, om energien av de
norrskensbildande partiklarne ligga inom de anförda gränserna.
Störmers åsikt är att H0q0 ligger under 15,000. Han motiverar detta med
det faktum, att norrskensstrålar antagligen uppstå genom partiklar,
vilka bilda spiraler i de hornlika bildningar, som begränsas av de båda
kurvor, vi studerat. Dessa norrskens tjocklek, som enligt vår
framställning här måste vara beroende av H0q0 nå icke värden, som tillåta,
att H0o0 överstiger det angivna talet.
Som vi senare skola se, är genomskärningen av dessa »horn» av
intresse. Den kan redan nu beräknas. Vi skriva då ekvationerna för
begränsningskurvorna utan att införa polära koordinater och finna:
Äi = -T + yT + 2yxr3 * = —1.
R,= +-2+yT+*yif* k= + i.
Som sagts, kan icke R bliva negativt, varför + valts framför
rotmärket. Om vi draga dessa ekvationer från varandra under antagande
av, att r i båda har samma värde, vilket innebär, att avståndet från
origo, jordens medelpunkt, till en punkt på ovalen är lika stort som till
motsvarande punkt på den andra gränskurvan, erhålles värdet r3,
vilket alltså är värdet av projektionen på R av den cirkelbåge med
radien r, som ligger mellan dessa skärningspunkter.
Slutligen vill jag avsluta studiet av dessa ekvationer med beräkning
av avståndet från origo till den punkt, där ovalen skär den magnetiska
ekvatorn eller, vilket är detsamma, den punkt, varest den skär Ä-axeln.
Detta värde kan fås ur vilken form på ekvationen som helst genom att
sätta z = 0 eller a = 0. Värdet blir
R =
— yi + VyiÄ + i R>o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
