Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrskensforskning. Av professor Hilding Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och erhålles i cm om man multiplicerar högra membrum med c. För
yt = 0 blir värdet lika med c cm eller lika med 1 i våra enheter.
Storleken av c framgår av följande:
Till jämförelse påminner jag om, att månens avstånd från jorden i
medeltal är 384,000 km.
För y1 lika med 1 kan avståndet skrivas c (\/2 — 1) cm. Övriga
avstånd ligga mellan dessa värden.
Jag övergår nu till diskussion av ekvationerna III b, som jag här
skriver om
En formell fysikalisk tolkning av ekvationerna följer direkt. Då
hastigheten är konstant, kan s betraktas som tid. De partiella
derivätorna av Q multiplicerade med 1/2 äro alltså de krafter, som
verka på massan 1. Q/2 är en kraftpotential. Den kinetiska energien
är i varje ögonblick lika med -. Därtill påminner jag om, att
sin p = ^ yl —Q eller cos /3 = VQ, och jag hänvisar till de högra
membra i ekvationssystemet III a, vilka äro lika med motsvarande
högra membra i systemet III b.
Av det samband, vi erhållit mellan sin /? och Q, synes, att Q = 0
definierar de gränser mot förbjudna områden, som vi erhållit förut.
Är Q däremot lika med 1, reduceras den ekvation, som ledde till
konstruktionen av dessa kurvor, till följande uttryck:
Detta är ekvationen för en kraftlinje till dipolen.1 Denna kraftlinje
förlöper inom de »horn», vi förut omnämnt och utanför den svarta oval,
som vi sett i figurerna 20. Denna linje skiljer positiva och negativa
värden av sin {}. Den nivåkurva, som ligger längs den svarta ovalen,
För H0oQ = 1 801 är c
» » = 543 » c
» » = 398 000 » c
2 200 000 km
4 000 000 »
146 000 »
III b
R2 = 2y± r3
1 För direkt härledning av kraftlinjens ekvation kan hånvisas till E. Masoart,
Traité de magnétisme terrestre, Paris 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
