Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrskensforskning. Av professor Hilding Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 24. Till vänster Birkelands terrella med katodstrålar infallande mot de
magnetiska polerna men med ett mörkt ovalt område mellan polerna i
ett meridianplan. Till höger en bild av Störmers gränskurvor, varest
som förut de mörka områdena äro förbjudna for partiklarna.
Likheten är frapperande.
förutsättningarne, att partiklarne komma från solen, dessa i
själva verket under vintern knappast kunde nå jorden. Emellertid
få vi komma ihåg, att teorien icke förutsätter något magnetiskt
fält hos solen eller andra planeter, vilket en utvidgad teori väl
måste befatta sig med. Jordens rörelse i förhållande till solen
och dess rotation kring sin axel åstadkommer, att de gynnsamma
riktningarna ständigt växla. Detta kan förklara den oerhört
stora variation i norrskenens uppträdande, som man ständigt
bevittnar, om också dessa variationer ännu icke exakt teoretiskt
kunna följas. Den allmänna norrskensteorien, som tager i
beaktande de många faktorer, som förut omnämnts, har icke ännu
framkommit. Några av de svårigheter, som en sådan teori har
att övervinna, ha redan omnämnts av Störmer.
Störmers förenklade teori har emellertid redan förklarat bland
annat, att norrskenet uppträder i zoner runt polerna. Dessa zoner
skulle visserligen enligt teorien ligga närmare den magnetiska
polen än man i verkligheten finner. Därvid förutsattes en energi
hos korpusklerna, som icke överskrider ett visst givet värde,
betingat av den tjocklek, norrskensstrålarna i verkligheten ha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
