Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Användning av elektronstrålning vid studiet av kristaller. Av professor G. Aminoff och fil. kand. B. Broome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning, som ofta återfinnes i litteraturen. Detta fall återges i
fig. 8a. Vi antaga, att klyvplanet sammanfaller med planet a±a2
i elementarcellen samt göra den inskränkningen, att az är
vinkel-rät mot detta plan. Vi antaga vidare, att strålen infaller
vinkelrätt mot klyvbladet. Häri innefattas alltså genomstrålning av
bl. a. hexagonala och tetragonala kristaller vinkelrätt mot basis,
Fig. 8. Konstruktion av interferensfläckar vid genomstrålning av en tunn
enkristall med snabba elektroner (liten våglängd).
rombiska vinkelrätt mot en pinakoid samt monoklina vinkelrätt
mot symmetriplanet, d. v. s. praktiskt taget alla de fall, där
det hittills lyckats att erhålla klyvblad tillräckligt tunna för
genomstrålning. Hos glimmer bildar a3 en vinkel, som obetydligt
avviker från 90°, med klyvplanet.
Då intensitetsområdena utgöras av stavar, vinkelräta mot
kristallbladet och parallella med primärstrålen, skär
utbredningssfären ett stort antal »gitterpunkter» i planet 1 = 0, men även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
