Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Användning av elektronstrålning vid studiet av kristaller. Av professor G. Aminoff och fil. kand. B. Broome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 9. Genomstrålnmgsfotogram av 10-5 mm tjockt glimmerblad.
(Kirchner 1932.)
i planen l = 1, 1 = 2 etc. Den uppkommande interferensbilden
är återgiven i fig. 8 b. Här upptages centrum av plåten av ett
stort antal fläckar, för vilka l = 0, under det att fläckar med
1 = 1, 2 ... äro ordnade på koncentriska, cirkelformiga områden
(se fig. 9). För den, som är van vid röntgeninterferensbilder,
innebär exempelvis det faktum, att man vid bestämd våglängd
och infallsvinkel samtidigt erhåller ett stort antal
interferensfläckar, för vilka 1 = 0, till att börja med något mycket
främmande (jmfr fig. 5, där för de flesta fläckar 1 = 0). Överflyttat
till den BRAGC^ska tolkningen av röntgeninterferenser som
»reflexer» från planet hM med perioden d enligt formeln
2dm sin 6 = n X
skulle detta betyda, att för vinkeln d = 0 ett stort antal
»reflekterade» strålar i olika ordningar uppkommit. Har visar sig alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
