Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p. 379
p. 380
264 Pensylvanien. Philadelphia.
hundar ihjälbiten. Sedan hade jag ock vidare en eller
annan gång tilfälle under mit vistande här i landet, at se
samma djur, och at göra mig underrättad om dess egen-
skaper. Denna Fiskatt har sina ungar antingen 1 iholiga
trän, eller ned uti jorden. Des tilhåld är ock ej allenast
ned på marken, utan han kan ock behändigt klifva up i
trän. För Foglar är han en stor fiende, hvilkas ägg han
slår sönder, och äter up deras ungar. När han kommer
ihop med höns, | håller han med dem et grufveligt gästa-
bud. Men så är han dock mäst bekant för en synnerlig
egenskap: då han blifver jagad af hundar eller folk, äro
väl hans fötter och klor gemenligen hans första tilflykt;
ty med dem springer han undan, eller klifver up i träna;
men om de hinna nog nära på honom, så at han ser sig
ingen utväg at komma undan, har han ännu et hjelpe-
medel öfrigt, nämligen, han kastar sin urin emot den,
som förföljer honom, antingen han, som somlige säga,
väter sin svants dermed, och så med den samma stänker
tilbaka, eller han eljest kan kasta det så långt. Det förra
tyckes dock troligare; emedan trovärdige män berättat
mig, at de fått synen full deraf då de varit mot 3. famnar
ifrån honom. Denna hans urin har en så vederstyggelig
lukt, at värre ej kan gifvas. Ungefärligen är den sådan,
som hos Geranium robertianum primum C. B. (Linn. Flor.
Suec. 578.) men i tusendfalt högre och starkare grad.
När någon är nära in til Fiskattan, då han gifver från
sig denna stank, kan den samma på en stund svårligen
hämta andan, utan den vil lika som qväfjas bårt eller
storkna. Kommer något af dess vatten i synen på någon,
säges det vara fara vid at mista den samma och om något
kommer på kläderna, kan denna grufveliga stank nästan
aldrig så tagas bårt, at den ju ändock något litet skal
kunna kännas. Hundarne löpa ofta tvärt af bårt från
denna katten, så snart han fått bestänkt dem i synen och
nosen; men de, som äro goda hundar, släppa honom ej
gerna, innan de fått lifvet af honom; och at något för-
minska stanken de af dess urin fått, gräfva och stryka
de med nosen några gångor i jorden under | jagandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
