Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p. 112
88 Nya Jersey. Rapaapo.
på botten i vattu-dammar och andra stillastående vatten.
där de ligga helt tyste och som i en dvala hela vintren
öfver: men så snart väderleken om Våren blir varmare,
börja de krypa fram ur sina gömmor, och låta höra sin
röst. Om Våren är mycket tidig, låta de redan höra sig
i slutet af Martii månad, (styl. vet.) men om han är något
senare, så komma de, alt efter väderleken, antingen tidi-
gare eller senare fram i April månad, (styl. vet.) De
ställen, hvaräst de i synnerhet hafva sit hemvist, äro store
vattu-dammar eller små träsk af stillastående vatten, hvaräst
de i tämlig ymnoghet somligstäds finnas; men ej gerna i
rinnande vatten. Här blir et faseligt skrål, då de äro
många tilhopa, och alla sätta til med full hals på | en
gång. Deras läte liknar helt noga en oxes eller tjurs
råmande, som blifvit något litet hes, at rösten ej är så
aldeles ren, De skråla ibland så til, at om 2:ne personer
stå vid vattu-dammen, skal den ena näppeligen höra, hvad
den andre säger. De bullra och råma alla tillika: när en
af dem tystnar, så tystna de ock alla på en gång, halla
så en liten stund tyst, och begynna åter igen. Det tyckes
likasom nagon af dem vore hufvudman och anförare för
de andra, så at då han begynner böla, begynna ock alle
de andre, och då han stannar, tystna ock alle de andre:
likasom denne sålunda skulle gifva anledning både när
alle skola börja ropa, och när de skola sluta. När deras
anförare liksom ger tecken, at de skola stanna, låter han
ungefär pup. Om dagarna skråla de sällan sa mycket, så
framt det ej är mulit väder; men deras förnämsta tid är
om nätterna. Om aftnarna, när det är tyst, kunna de
ibland höras mäst en Svensk fjerndels väg. De sitta, när
de skråla til, gemenligen i vattu-brynet vid sidorna i
buskarna, och sticka hufvudet up ur vatnet. Om en då
går sakta och varsamt, kan en komma dem helt nära,
imnan de hoppa bårt. Så snart de få duka sig under
vatnet, fast det ock är helt grundt, tro de sig vara säkre.
Ibland gå de och sätta sig et stycke från vattu-dammen
eller träsket på torra marken; men så snart de märka
någon fara vara på färde, hasta de sig med stora skutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
