Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
»Och karlar och kvinnor skulle följa efter och släpa oss
hit igen», sade mannen.
>Hm’» sade Mowgli och kittlade flata handen med
slidknivsspetsen. >Jag har ingen önskan att skada någon
här i byn — ännu. Men jag tror inte, att de komma att
hejda dig. Inom kort få de nog helt annat att tänka på...
Åh!» — Han lyfte upp huvudet och lyssnade till skrik
och tramp utanför. — » Alltså ha de låtit Buldeo komma
hem till sist?»
>Han skickades ut i morse för att döda dig!» utropade
Messua. »Mötte du honom?»
»Ja... vi... jag mötte honom. Han har nog åtskil-
ligt att berätta därom, och medan han pratar, hinner
mycket uträttas. Men först måste jag ta reda på, vad de
ämna göra. Tänken efter, vart I viljen gå, och sägen mig
det, när jag kommer tillbaka.»
Han hoppade ut genom fönstret och sprang åter utefter
yttersidan av byns mur, till dess han kom inom hörhåll
för hopen, som hade samlats kring fikonträdet. Buldeo
låg på marken och pustade och stånkade, och frågorna
haglade över honom. Hans hår hade fallit ned kring
axlarna, hans händer och ben voro flådda av klättrandet
i träden, och han kunde knappast tala, men vikten av
sin ställning kände han livligt. Då och då yttrade han
någonting om onda andar och sjungande spöken och trol-
lerier, bara för att ge hopen en försmak av vad som skulle
komma. Därpå ropade han på vatten.
>Bah>, sade Mowgli, »prat, prat! Sladder, tomt sladder!
Människorna äro blodsfränder till Bandarlog. Nu måste
han skölja mun med vatten, sedan måste han blåsa rök,
och när allt detta gjorts, återstår honom att berätta sin
historia. De äro ett mycket vist folk — människorna.
De komma inte att lämna en enda kvar att bevaka Messua,
förrän deras öron blivit fullproppadé med Buldeos prat.
Och — jag håller på att bli lika lat som de!»
Han skakade på sig och smög tillbaka till stugan. Just
som han stod vid fönstret, kände han någonting vidröra
sin fot.
»Moder>, sade han, ty han kände den tungan väl, »vad
gör du här?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
