Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
dem, och vad hjortarna lämnade, förstördes av svinen;
då och då kom ett varganfall och satte skräck i hjordarna,
och då rusade de ursinnigt fram och tillbaka, trampande
ned det unga kornet och tillplattande vattningskana-
lernas bankar. Innan daggryningen bröt in, gav cirkelns
yttersida på en punkt vika för påtryckningen. Kött-
ätarna hade dragit sig tillbaka och lämnat en öppen väg
åt södern, och flock efter flock av hjortar flydde längs
den. Andra, som voro djärvare, gömde sig i busksnåren
för att nästa natt avsluta kalaset.
Men verket var faktiskt fullbordat. När byfolket på
morgonen tittade ut, sågo de, att deras skörd var förlorad.
Detta betydde döden för dem, om de inte gåve sig i väg,
ty de levde år ut och år in lika nära svältgränsen som
djungeln var nära dem. När bufflarna skickades ut på
bete, funno de hungriga djuren, att hjortarna hade gjort
rent hus på betesmarkerna, och så vandrade de in i djun-
geln och drevo bort med sina vilda kamrater; och när
skymningen föll på, lågo de tre eller fyra ponnyer, som
tillhörde byn, i sina spiltor med krossade huvuden. Det
var endast Bagheera, som hade kunnat utdela sådana
slag, och endast Bagheera kunde komma på den tanken
att liksom på hån släpa ut det sista kadavret på öppna
gatan.
Byfolket vågade ej göra upp eld på fältet den natten,
alltså gingo Hathi och hans tre söner och gjorde en efter-
skörd bland det, som hade lämnats kvar; och där Hathi .
gör efterskörden, lönar det sig inte för någon att komma
sedan. Människorna beslöto att draga sig fram på sitt
samlade utsädesförråd, tills regnen hade fallit, och att
sedan arbeta som tjänare åt andra, till dess de hade hunnit
taga igen årets förlust; men just som spannmålshandlaren
satt och grubblade över sina välfyllda sädeslårar och
vilket försäljningspris han borde sätta på varan, kom
Hathi och petade med sina skarpa betar bort hörnet till
hans lerhus och krossade de väldiga, med kospillning
tätade videlårarna, där den dyrbara varan låg.
När denna sista förlust upptäcktes, blev det braminens
tur att tala. Han hade bett till sina egna gudar, utan att
få svar. Kanske, sade han, förhöll det sig så, att byn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
