Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
fästningsvallar!» sade Adjutanten. »De trängde in där
som änder i vassen, och runt, runt svängde de — så här!»
Han började åter med sin fasliga dans, medan schakalen
såg på avundsjukt. Han kunde helt naturligt inte minnas
det förfärliga upprorsåret, varom de talade. Krokodilen
fortfor:
»Ja, vid Allahabad kunde man ligga stilla i lugnvattnet
och låta tjugu passera förbi och plocka upp en; och vad
som var att sätta värde på, var att engelsmännen inte voro
belastade med smycken och näsringar och fotledsringar
som mina kvinnor nu för tiden. Den, som är förtjust i
halsband, slutar i halsrep, som ordspråket säger. Alla
krokodiler i alla floder blevo då feta, men det var mitt
öde att bli fetare än alla andra. Det påstods, att engels-
männen jagades ned i floderna, och vid Gungas Högra
och Vänstra, måste det inte ha varit sant! Så långt söderut
jag for, bar det syn för sägen, och jag gick nedför floden
bortom Monghyr och gravarna, som blicka ut över floden.»
>Jag känner till den där platsen», sade Adjutanten.
»Sedan den tiden är Monghyr en övergiven stad. Mycket
få bo där nu.»
»Därpå arbetade jag mig mycket sakta och makligt upp-
för floden, och ett stycke ovanför Monghyr kom nedför
strömmen en båt full med vitansikten — levande. Jag
minns, att det var kvinnor, som lågo under ett tyg, spänt
över käppar, och gräto högljutt. Aldrig en bössa avlos-
sades mot oss, vadställenas vaktare, under dessa dagar.
Bössorna hade fullt upp med arbete på annat håll. Vi
kunde höra dem dag och natt inåt landet, kommande och
gående, allt eftersom vinden växlade. Jag reste mig rak-
lång framför båten, ty jag hade aldrig förr sett vitansikten
livslevande, fastän jag kände dem mycket väl — på annat
sätt. Ett vackert vitt barn knäböjde vid ena sidan av bå-
ten, lutade sig över båtkanten och skulle ovillkorligen släpa
händerna i floden. Det är riktigt vackert att se hur barn
älska rinnande vatten! Jag hade redan ätit den dagen,
men det fanns ändå ett litet tomrum kvar inom mig. Det
var dock mera för nöjets skull än för matens som jag reste
mig efter barnets händer. De lyste så vita, att jag inte
ens behövde sikta, när jag slöt käkarna; men de voro så små,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
