Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
det, med blicken riktad upp mot klippranden. Snart fick
han se Mowglis huvud röra sig mot stjärnorna; därpå ven
det i luften, så hördes det skarpa korta plumset av en
kropp, som dyker ned i vattnet på fötterna; nästa minut
låg kroppen åter bekvämt i Kaas ringlar.
»Det där är inte ett hopp att göra om natten», sade
Mowgli lugnt. »Jag har hoppat dubbelt så högt för mitt
nöjes skull, men det är en otäck plats däruppe, med låga
buskar och djupa klyftor, alldeles fulla av Småfolket.
Jag har hopat stora stenar på varandra bredvid tre klyf-
tor. Dem skall jag stöta ned med foten, medan jag sprin-
ger, och då flyger Småfolket upp i fullt raseri.»
»Det är en människas uträkning», sade :Kaa. »Du är
klok, men, ser du, Småfolket är alltid i raseri.»
»>Nej, i skymningen vila sig en stund alla vingar när
och fjärran. Jag ämnar leka min lek med dholerna i skym-
ningen, ty dholerna jaga bäst om dagen. De följa nu Won-
tollas blodspår.»
»Chil lämnar ej en död oxe, ej heller dholen ett blod-
spår», sade Kaa.
»Därför tänker jag skaffa honom ett nytt blodspår —
med hans eget blod, om jag kan — och ge honom träck
att äta. Du stannar väl här, Kaa, tills jag kommer med
mina dholer?>
»Ja; men om de döda dig i djungeln eller om Småfolket
dödar dig, innan du hinner hoppa ned i floden?»
»’När i morgon kommer, är det tid att vi döda i morgon’»,
sade Mowgli, begagnande ett djungelordspråk, och tillade:
»När jag är död, är det tids nog att sjunga Dödssången.
God jakt, Kaa!»
Han lösgjorde sin arm från pytons hals och flöt som en
timmerstock i en fors nedför sundet, paddlande sig fram
till den bortre stranden, där han fann lugnvatten, och
han skrattade högt av idel glädje. Det fanns ingenting,
som Mowgli tyckte så mycket om som att — för att begagna
hans eget uttryck — >»draga döden i morrhåren» och låta
djungeln känna, att han var dess överman. Han hade
ofta med Baloos hjälp rövat bisamhällen i träd, och han
visste, att Småfolket avskydde lukten av vild vitlök.
Därför samlade han ihop en liten knippa sådana, band
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
