Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ihop den med bast och följde så Won-tollas |
det löpte omkring fem mil söderut från hålor
det han med huvudet på sned granskade trät
skrattade under sin granskning.
sMowgli Grodan har jag varit», sade han för
2Mowgli Vargen har jag själv sagt mig vara.
jag bli Mowgli Apan, innan jag blir Mowgli Bock
slut skall jag bli Mowgli Människan. Hallå!»
Och han lät tummen glida utefter eggen på si
ton tum långa knivblad.
Won-tollas spår, fullt av mörka blodfläckar, gick f 1
genom en skog av tjocka träd, som växte tätt och sträck!
sig mot nordost, till dess den småningom glesnade o
upphörde två engelska mil från Biklipporna. Från de
sista träden till de låga buskarna, som växte vid Biklip-
porna, var öppet land, där det knappast fanns tillräckligt
skydd för en varg att gömma sig. Mowgli travade fram
mellan träden, bedömande avstånden emellan gren och
gren och emellanåt klättrande uppför en stam för att
göra ett försökshopp från ett träd till ett annat, till dess
han kom ut på den öppna marken, som han mycket om-
sorgsfullt studerade under en timmes tid. Därpå vände
han, tog upp Won-tollas spår, där han hade lämnat det,
klättrade upp i ett träd och satte sig på en utspringande
gren omkring åtta fot över marken, hängde sin vitlöks-
knippa i en säker klyka och satt sedan stilla och brynte
sin kniv mot fotsulan.
Litet före middag, när solen brann het, hörde han tas-
sandet av fötter och kände den avskyvärda lukten av
dholflocken, där den utan hejd och utan förbarmande
löpte fram i Won-tollas spår. Sedda ovanifrån syntes de
röda dholerna icke hälften så stora som en varg, men
Mowgli visste, huru starka deras fötter och käkar voro.
Han tog sikte på ledarens spetsiga, rödbruna huvud, där
han nosade längs spåret, och ropade till honom: »God
jakt!»
Besten tittade upp, och hans kamrater stannade bakom
honom, tjogtals och åter tjogtals av rödhundar med ned-
hängande svansar, grova bogar, svaga bakdelar och blo-
diga munnar. Dholerna äro i regeln ett mycket tystlåtet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
