Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
folk, och de förstå inte att skicka sig ens när de äro hemma
hos sig i Dekan. Minst tvåhundra måste det ha varit,
som stodo samlade under honom, men han kunde se hur
ledaren hungrigt nosade på Won-tollas spår och sökte
draga flocken framåt. Detta fick ej ske, ty då skulle de
vara vid hålorna vid klart dagsljus, och Mowgli ville hålla
dem kvar under sitt träd tills skymningen fallit på.
»Med vems tillstånd komma ni hit?» sade Mowgli.
»Alla djunglar äro vår djungel>, lydde svaret, och dho-
len, som gav det, blottade sina vita tänder. Mowgli tittade
ned med ett småleende och härmade på ett slående sätt
det skarpa snick-snick-snack-snack, som är egendomligt
för Chikai, Dekans springråtta; han ville därmed låta
dholerna förstå, att han inte höll dem för bättre än Chikai.
Flocken slöt upp runt trädstammen, och ledaren skällde
ursinnigt och kallade Mowgli en trädapa. I stället för svar
sträckte Mowgli ned ett naket ben och viftade med sina
bara tår alldeles över ledarens huvud. Det var mer än till-
räckligt för att sätta flocken i ursinnigt raseri. De som
ha hår mellan tårna, tycka inte om att bli påminta därom.
Mowgli drog tillbaka sin fot, när ledaren hoppade, och
läspade sött: »Hund, rödhund! Gå till Chikai, din broder,
hund, hund, röd, rödhund! Du har ju hår mellan var-
enda tå.»
Och änhu en gång viftade han med tårna.
>Kom ned, innan vi hungra ut dig, hårlösa apa», skällde
flocken, och detta var just vad Mowgli hade avsett. Han
sträckte ut sig längs trädgrenen, med kinden mot barken
och högra armen fri, och under en fem minuters tid be-
rättade han flocken, vad han tänkte och visste om den,
dess olater, dess seder och bruk, dess honor och dess valpar.
Det finnes intet språk i världen, som är så hätskt och
bitande som det språk djungelfolket begagnar för att visa
hån och förakt. Mowgli hade rätt, när han sade till Kaa,
att han hade många små törntaggar under sin tunga, och
långsamt och överlagt drev han dholerna från tystnad
till gnäll, från gnäll till skall och från skall till hest, dreg-
lande vanvettstjut. De försökte svara på hans speord,
men en valp skulle lika gärna ha kunnat försöka mäta
sig med Kaa i våldsam häftighet; och under hela tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
