Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
låg Mowglis högra hand knuten vid hans sida, beredd till
handling, och hans fötter omslöto hårt grenen. Den stora
rödbruna ledaren hade gjort många skutt i luften, men
Mowgli vågade icke riskera ett gagnlöst hugg. Slutligen
hoppade dholen, ned övernaturlig styrka på grund av
sitt ursinne, sju eller åtta fot från marken. Då sköt Mow-
glis hand ut som huvudet på en trädorm och grep honom
i nacken. Grenen skakades av den häftiga rörelsen, och
Mowgli var nära att ryckas ned. Men han släppte ej sitt
grepp, utan halade upp djuret, som hängde likt en dränkt
schakal, tum för tum upp på grenen. Med sin vänstra
hand grep han efter kniven och skar av den röda, yviga
svansen och slängde så ned dholen på marken igen. Det
var allt han behövde. Dholerna skulle nu icke fortsätta
på Won-tollas spår, förrän de hade dödat Mowgli eller
Mowgli dem. Han såg dem sätta sig ned i en cirkel, med
en skälvning i bakdelarna, som betydde hämnd till döden,
och så klättrade han upp till en högre klyka, lutade sig
bekvämt tillbaka och somnade.
Efter tre till fyra timmar vaknade han och räknade
flocken. De voro där allesammans, tysta, hesa, torra,
med ögon som stål. Solen hade börjat sjunka. Inom en
halvtimme skulle Småfolket på Klipporna ha slutat sitt
arbete, och som man vet, kämpa inte dholerna riktigt bra
i skymningen.
> Jag hade inte behövt så trogna väktare>, sade Mowgli,
i det han ställde upp sig på grenen, >men jag skall komma
ihåg det. I ären äkta dholer, men i mitt tycke väl många.
Därför tänker jag inte ge den tjocke ödleätaren hans svans
illbaka. Är du inte nöjd, Rödhund?»>
»Jag själv skall slita upp din mage», tjöt ledaren och
ret i trädets fot.
2»Nej, det där läter någonting, du Dekans visa råtta!
Nu kommer det att bli många kullar med små svanslösa
rödhundar, jo jo män, med hudlösa röda stumpar, som
svida, när sanden är het. Gå hem, Rödhund, och ropa,
att en apa har gjort detta. I viljen ej gå? Kom då med
mig, så skall jag lära eder.»
Han flyttade sig på apsätt till nästa träd och så till det
nästa, medan flocken följde honom med upplyfta, hungriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
