Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
klädda, nakna jorden att ännu en gång känna sig ny och
ung. Och allt detta gör den så väl, att det inte finnes
någon vår i världen, som går upp mot djungelns vår.
Det kommer en dag, då allting är trött och då till och
med de i den tunga luften kringdrivande dofterna äro
gamla och utnötta. Man kan ej förklara det, men det
kännes så. Men så kommer en annan dag — för ögat är
ej den ringaste ändring märkbar — då alla dofter äro nya
och behagliga och djungelfolkets morrhår darra intill
rötterna och vinterluggen faller bort från deras sidor i
långa nedsölade tofsar. Så faller kanske en liten regnskur,
och alla träd och buskar och bambusnår och mossbäddar
och saftbladiga plantor vakna med ett växandets sorl,
som man nästan kan höra, och under detta sorl ljuder
dag och natt ett djupt surr. Det är Vårens sorl — ett
vibrerande brus, som varken kommer från svärmande
bin eller fallande vatten eller vinden i trädtopparna, utan
som är det förnöjda spinnandet av en ny, varm och lycklig
värld.
Ända tills detta år hade Mowgli alltid varit förtjust i
årstidernas växling. Det var han, som vanligen upptäckte
den första Vårens Öga, djupt nere bland gräset, och den
första väggen av vårmoln, som i djungeln icke likna någon-
ting annat. Hans röst kunde höras på alla slags våta,
stjärnglittrande blomstersängar, stämmande in i de stora
grodornas körer eller härmande de små upp- och ned-
vända ugglorna, som skrika de vita nätterna igenom.
Våren var för honom, liksom för allt hans folk, den årstid
han valde för sina utflykter — av idel fröjd att få rusa
framåt i den varma luften, tillryggaläggande trettio till
fyrtio mil från skymningen till morgonstjärnorna och
återvändande andtruten och skrattande och bekransad med
sällsynta blommor. De Fyra följde honom ej på dessa
vilda kapplöpningar i djungeln, utan gingo bort för att
sjunga vårsånger med de andra vargarna. Djungelfolket
är mycket sysselsatt på våren, och Mowgli kunde höra
dem brumma och skrika och vissla var och en efter sin
art. Deras röster äro då helt olika deras röster under andra
tider på året, och detta är ett av skälen, varför våren kal-
las det Nya Språkets tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
