- Project Runeberg -  Andra djungelboken /
172

(1915) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Tom Wilson With: David Ljungdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

god och ren föda. Men min mage är tung, och jag har
utan orsak talat mycket ovänliga ord till Bagheera och
de andra, djungelns och mitt folk. Än är jag het och än
är jag kall, och än är jag varken het eller kall, men för-
argad, jag vet inte varför. Huhu! I natt skall jag färdas
över vidderna; ja, jag skall göra en språngmarsch till
träsken i norr och tillbaka. Jag har jagat alldeles för säv-
ligt nu under en allt för lång tid. De Fyra skola följa med,
ty de hålla på och bli feta som vita maskar.»

Han ropade, men ingen av de Fyra svarade. De voro
långt bort utom hörhåll, upptagna av att sjunga sånger —
Mån- och Sambhursånger — med vargarna av flocken;
ty under vårtiden gör djungelfolket föga skillnad mellan
dag och natt. Han gav den skarpa skalltonen, men det
enda svar han fick var det gäckande miau från den lilla
fläckiga trädkatten, som snodde in och ut bland grenarna,
på jakt efter tidiga fågelbon. Då skälvde Mowgli i hela
kroppen av raseri och drog sin kniv. Men så blev han
mycket hög och stolt, ehuru där fanns ingen, som såg ho-
nom, och skred barskt nedför sluttningen, med högt upp-
buren haka och neddragna ögonbryn. Men ingen enda
av hans folk gjorde honom en fråga, ty de voro samtliga
alldeles för upptagna av sina egna angelägenheter.

»Ja», sade Mowgli till sig själv, fastän han i sitt hjärta
kände, att han hade orätt. »Låt Röda Dholen komma
från Dekan eller Röda Blomman dansa bland bambu-
snåren, och hela djungeln springer gnällande till Mowgli
och ger honom granna elefantnamn. Men nu, bara för
att Vårens Öga blir rött och Mor förstås måste visa sina
nakna ben i någon vårdans, blir djungeln tokig som Taba-
qui. Vid den Tjur, som köpte mig fri, är jag Djungelns
Herre, eller är jag det inte? Håll mun! Vad gören I här?»

Ett par unga vargar av flocken kommo galopperande
utför en stig, sökande öppen mark att brottas på. (Man
torde erinra sig, att Djungelns Lag förbjuder brottningar,
där flocken kan se de stridande.) Deras nackborst voro
styva som ståltråd, och de skällde och kröpo ursinniga
ihop till det första nappataget. Mowgli sprang fram grep
en utsträckt hals i vardera handen och försökte slunga
djuren tillbaka, som han ofta hade gjort i lek eller under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kr2djungel/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free