Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
flockjakterna. Men han hade aldrig förut gått emellan vid
en vårstrid. De två rusade på, vräkte omkull honom och
foro utan vidare i luven på varandra och rullade omkring
i en tät omfamning.
Mowgli var på benen igen nästan innan han fallit, hans
kniv och hans vita tänder voro blottade, och i det ögon-
blicket skulle han ha dödat båda två bara av det skälet,
att de slogos, när han ville, att de skulle hålla sig lugna,
ehuru varje varg har full laglig rätt att slåss. Han dansade
-runt dem med neddragna axlar och darrande hand, be-
redd att göra ett cdubbelhugg, när stridens första hetta
vore över; men medan han väntade, tycktes hans kraft
rinna bort ur kroppen, knivspetsen sänktes och han stack
kniven i slidan och nöjde sig med att se på.
>Jag har ätit gift», sade han till slut. >Sedan jag spräng-
de rådet med Röda Blomman — sedan jag dödade Shere
Khan, har ingen av flocken kunnat slunga mig åt sidan.
Och dessa äro endast svansvargar i flocken, obetydliga
jägare. Min kraft har svikit mig, och nu skall jag dö. O,
Mowgli, varför dödar du ej dessa båda?»
Striden fortgick, tills den ena vargen sprang sin väg,
och Mowgli satt ensam kvar på den upprivna och blodiga
marken, betraktande än sin kniv och än sina ben och armar,
under det en känsla av olycka, större än han någonsin
hade erfarit, slog över honom som vatten över en sto
Han nedlade sitt rov tidigt den aftonen och åt enda
obetydligt för att vara i gott skick för sin vårlöpning, och
han åt ensam; ty allt djungelfolket var borta och sjö:
eller slogs. Det var en fullkomligt vit natt, som de k
det. All grönska tycktes ha fått en månads växt se
morgonen. Grenen, som dagen förut hade burit gula
dröp av sav, när Mowgli bröt den. Mossarna buktade
mjuka och varma under hans fötter, det unga gräset
inga vassa kanter, och alla djungelns röster tonade
en djup harposträng, som månen slog — det Nya å
fullmåne, som stänkte sitt ljus rikt över klippor och
smög det mellan trädstam och klängväxt, silade de
nom miljoner löv.
Trots sin olycka, kunde icke Mowgli låta bli att sj
högt av idel förtjusning, då han anträdde sin färd. Di
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
