Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Hela eftermiddagen stannar de på ön.
Jonnie dök från den vanliga klippan. Flickorna simmade omkring, men solbadade mest. Kalle Sleven plaskade som en moster i det grunda vattnet.
Han såg löjlig ut i de för stora badbyxorna. Tjejerna skrattade åt honom. Det var vänliga skratt. De såg på honom med ömhet, därför att han lät dem ta hand om honom. Det var nästan som att ha en häst, fast bättre. De kunde inte klappa honom och ge honom socker, men de kunde ge honom order, berätta historier för honom, skratta med honom, se medlidsamma ut när han själv berättade rörande historier om sitt liv.
Kalle Sleven njöt. Han njöt av att bli omhändertagen. Han njöt av solen och den frihet som bara finns på en ö.
Vinet och tuppluren hade gett honom huvudvärk. Men han njöt till och med av huvudvärken.
- En huvudvärk av årgång sjuttitre. Den ska man vara aktsam om.
Hn hade satt på sig byxor och skjorta igen, skinnet började svida.
- Har du tänkt på vad du ska ta dej till? sa Jonnie.
. Ja. Jag stannar nåra dar till. Sen far jag tillbaka.
- Till fängelset?
- Jag har inget annat val.
- Du kan bo på Sjövik, sa Katarina.
- Det är lite för obekvämt i längden. Jag ska säja som det är: jag drog en vals för er förut. Kalle Slevens vals. Jag har egentligen inte rymt. Bara tagit semester. Alla medborgare i det här landet har rätt till semester, utom vi som är intagna för vård, som det heter.
- Orättvist, sa Sigbritt.
- Tja... Begår man brott får man finna sej i att bli straffad.
- Va dumt att gå tillbaka nu när du är fri, sa Jonnie.
- Det är inte mycket till frihet. Varje kväll stänger jag in mej själv i en cell. Dom riktiga cellerna är mycket bekvämare. Har man inte bostad och ett jobb, då klarar man sej inte länge i friheten utan att begå nya brott.
- Du kan sticka till Amerika.
- Med hundra spänn i fickan?
- Ta hyra på en båt.
- Då måste jag visa upp pass och sjömansbok och sjukintyg och fan och hans mormor. Bäst att njuta av semestern så länge den varar. Hittills har jag haft tur med vädret.
- Sen då? Du kan inte sitta inne hela ditt liv?
- Så småningom kan jag begära permission för att försöka greja bostad och kneg. Det är inte så lätt när man inte har nåt yrke.
- Vad skulle du vilja göra? sa Katarina.
- Jobba i en handelsträdgård. Där kunde jag få gå och påta lite för mej själv utan stämpelklockor och förmän, som det är i fabrikerna. Det står ja inte ut med. Jag har alltid tyckt om sånt som växer.
Om pappa Bertil hade levat... tänkte Jonnie. Han kände flera trädgårdsmästare. Det gjorde mamma också. Men Jonnie kunde föreställa sig vilket liv det skulle bli om han gick till mamma och sa: Hör du, jag har en kompis som är straffad. Han skulle vilja ha jobb i en handelsträdgård. Kan du fixa det?
De rodde tillbaka i tid till middagen.
Kalle Sleven gömde sig i skogen medan de andra travade upp till huset. Innan de gick sa han:
- Vad som än händer ska ni veta att det här har varit den lyckligaste dan i mitt liv.
Copyright © Hans-Eric Hellberg
