Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Lite senare hjälptes de åt med att sätta upp bokhyllor i Jonnies rum. Ing-Christine hade gått in till sig.
Alla böcker låg staplade i Jonnies rum, både hans egna och föräldrarnas.
Sigbritt fick tag i en bok som hette Den doftande trädgården.
- Det är pappas. Lägg den åt sidan. Han drömde hela sitt liv om en handelsträdgård. Men han fick nöja sej med en blomsterhandel.
- Stackars Kalle ville också komma till en handelsträdgård.
Jonnie tänkte en tanke: Om pappa hade ägt en handelsträdgård och Kalle Sleven sökt jobb där, skulle de inte ha kommit bra överens?
Om inte om hade varit...
Sigbritt bläddrade i trädgårdsboken.
- Den är full med bilder av nakna människor!
- Få se, sa Katarina.
Hon tog boken.
- Rena porren!
Nu blev Tommy intresserad.
- Omöjligt, sa Jonnie.
Boken var full av älskande par, av nakna kvinnor och nakna män i erotiska ställningar.
Jonnie blev blodröd.
- Det här kan inte vara pappas bok.
- Vems då? sa Katarina. Edits?
Hon föll i skratt.
- Nog är det en Edit-bok alltid. Jag har inte sett så många Editar i hela mitt liv. Och Petter Niklasar! Stora och små!
- Usch, sa Sigbritt.
Hon vände sig bort.
- Vill du inte se? sa Katarina.
- Det är fult.
- Hur då fult? Jag tycker att det är jättebra teckningar. Vad säjer du, Jonnie, som ritar själv. Är dom fula eller vackra?
Jonnie trodde inte sina ögon. Det rådde inga tvivel om att boken hade tillhört pappa. Upptäckten skakade honom. Pappa hade inte varit "sån".
Det var fel. Och ändå var det så.
Han hade själv haft många hemligheter för mamma och pappa i sitt liv. Kunde det vara så att de också hade hemligheter för honom?
- Vad är det med dej, Jonnie? sa Katarina. Du blir väl inte så upphetsad av dom här bilderna att du inte vet vad du gör?
- Va?
- Vakna!
- Jag är vaken. Jag tycker att teckningarna är mycket bra.
- Ska vi fortsätta med bokhyllan eller va? sa Sigbritt.
- Va, sa Katarina.
- Jag tycker att det som är mellan en man och en kvinna ska vara vackert och fint. Det ska vara nånting rent. Den riktiga kärleken är ren. Och då är det kroppsliga inte huvudsaken.
- Hör här, sa Katarina. Så här står det i förordet:
"Jag svär vid Gud: det är nödvändigt att känna till denna bok! Endast skamlösa ignoranter och fiender till varje lärdomsgren undviker att läsa den eller hånskrattar åt den."
- Vad är en ig-no-rant?
- En som inte vet nånting, sa Jonnie.
Katarina bläddrade. Så läste hon igen:
"De kvinnliga könsdelarna heter på arabiska el feurdj: springan. Det arabiska ordets betydelse är springa, öppning, passage, väg. Den som i drömmen ser en feurdj kan snart bli fri från sorger om han har några. Om han är i förlägenhet kommer han snart ur den."
Katarina log.
- Har du sett nån feurdj i drömmen, Jonnie?
Han hade sett allt möjligt i sina drömmar. Om man ser en feurdj i drömmen blir man fri från sorger... Det stämde inte. Ibland blandades bilder av nakna flickor med bilder av pappa i hans drömmar. Det hände att han vaknade med vilt dunkande hjärta, svettig av ångest. Han låg och stirrade med vidöppna ögon ut i mörkret och väntade på att skräckscenerna skulle försvinna. Sen kämpade han emot sömnen. Han var rädd att drömmen skulle fortsätta. Till slut somnade han, alldeles uttröttad.
- Bläddra på, sa Tommy.
De fördjupade sig i boken. Sigbritt blev arg och sa:
- Nu åker jag hem. Ska du med, Tommy?
- Vad du har bråttom.
- Det är snart mörkt. Jag vill inte cykla i mörkret.
Katarina och Jonnie följde med ner. Tommy och Sigbritt cyklade iväg.
- Vi ses i morron!
En man kom gående från husets baksida. Han hade stubbat hår och utstående öron.
Copyright © Hans-Eric Hellberg
