Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Kalle Sleven gömde sig i skogen medan de andra gick upp mot huset.
En stund senare fick han den överenskomna signalen att det var fritt fram för honom: Jonnie hängde ut en handduk i sitt fönster. Kalle sprang över ängen och dök ner i tunneln.
Han fick vänta en timme i sin cell. Sen kom Katarina ensam och meddelade att allt var klart. Jenny duschade i badrummet och Edit höll på att laga Jonnies byxor, som han nyss rivit sönder.
- Bussen går om tie minuter. Dom andra väntar uppe vid vägen. Vi har packat en väska med mat åt dej.
De kröp snabbt ut genom gången. Kalle Sleven sköt tillbaka lådorna. Han tog med sig en flaska rödvin i förbifarten och sprang uppför källartrappan.
Katarina gick ut först.
- Kom! Kusten är klar!
Kalle följde med henne ut genom stora ingången. De sprang upp genom allén.
De andra väntade vid busshållplatsen.
- Vi trodde inte ni skulle komma, sa Inca. Bussen är här vilket ögonblick som helst.
Hon gav honom väskan med mat. Den var tung. Nu hade han två väskor, och regnrocken över armen. Han var klädd i sin finkostym med slips och blanka skor.
- Hej då och tack ska ni ha.
Han tog dem i hand.
- Vi kanske ses nån gång.
- Kanske? sa Inca.
Hon tog honom i famn och kysste honom.
- Sköt om dej. Vi kommer och hälsar på om allt går väl.
Bussen bromsade in. Kalle Sleven steg på. Jonnie blev ivrig.
- Jag höll på att glömma nyckeln till stugan!
Kalle stoppade nyckeln i fickan.
- Harmligt om jag skulle ha blivit tvungen att bryta mej in, va.
Bussen körde. De vinkade.
Sigbritt snörvlade lite.
- Det är så synd om honom...
- Ja, sa Katarina. Vet ni vad det var det sista han gjorde? Snöt en vinbutelj!
Copyright © Hans-Eric Hellberg
