- Project Runeberg -  Om en kristen människas frihet : jämte Ett sändebrev till påven Leo X /
29

(1916) [MARC] [MARC] Author: Martin Luther Translator: Gustaf Norrman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers sändebrev till påven Leo X 1520

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hjärtat att försvara Petri primat utan i stället att själv få gälla
som den främste bland tidevarvets teologer. Och han menade
att han ägde en alls inte obetydlig erinran om denna sin höga
ställning som teolog om han lyckades triumfera över Luther.
Men då detta försök misslyckades för sofisten, greps mannen
av omåttligt raseri. Han märker nu, hur genom hans
förvållande följden endast blev, att den romerska stolens
skam genom mig ännu mer kom i dagen.

Men tillåt mig nu - jag ber - ädle Leo, att också en gång
(inför dig) få lägga fram min sak och anklaga dina verkliga
fiender. Du känner utan tvivel till hur din legat, kardinal S:t
Sixti16, denne okunnige och olycksbringande, ja, trolöse man
handlade mot mig (i Augsburg). Av vördnad för ditt namn
lade jag mig själv och hela min sak i hans hand. Trots detta
gjorde han ingenting för att förklara fred, vilket han lätt hade
kunnat göra med ett enda litet ord, eftersom jag då lovade att
iaktta tystnad och gärna ville göra ett slut på saken, om
detsamma ålades mina motståndare. Den äregirige mannen,
som var missnöjd med mitt erbjudande, började i stället att
rättfärdiga mina motståndare och lämna dem fria tyglar, men
befallde däremot mig att återkalla — något som han inte alls
var bemyndigad till. Och märk väl, just då, när saken befann
sig i gynnsammaste läge, råkade den, tack vare den mannens
hänsynslösa och egenmäktiga beteende, i en långt sämre
position. Därför är också allt som därefter har skett inte
Luthers utan helt och hållet Cajetanus skuld. Han kunde inte

16 = Cajetanus. Denne fordrade vid mötet i Augsburg den 7 okt 1518, att
Luther utan vidare skulle återkalla sina villfarelser. Luther förvägrades att
disputera, men fick tillåtelse att skriftligt bemöta de gjorda anklagelserna.
-Det må anmärkas, att Cajetanus i egenskap av kardinal och representant för
den påvliga kurian samt såsom ivrig anhängare av Tomas’ ab Aqvino
teologiska lärosystem ej var rätte mannen att lösa tvisten på fredlig väg, då
Luther däremot var nominalist och såsom sådan skarp motståndare mot
tomismens envälde inom teologien och därför på förhand betraktades med
oblida ögon av den ivrige tomisten Cajetanus.

29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:22:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krfrihet/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free