Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers sändebrev till påven Leo X 1520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tåla att jag skulle tiga och hålla mig stilla - vilket jag då
enträget och energiskt begärde. Vad skulle jag då göra mer?
Därpå kom Karl von Miltitz17, också han ett sändebud från
dig, helige fader. Med stor och skiftande möda löpte han hit
och dit och gjorde allt som berodde på honom för att om
möjligt ställa till rätta saken, som Cajetanus med sin
vårdslöshet och sitt övermod förde i oreda. Till sist lyckades
han också med tillhjälp av hans höghet, kurfursten hertig
Fredrik (av Sachsen) driva igenom att han både en och två
gånger fick möta mig till förtroligt samtal. Vid detta visade jag
än en gång undfallenhet av vördnad för ditt namn och lovade
tillmötesgående att tiga och till och med underställa min sak
undersökning och dom hos ärkebiskopen av Trier eller
biskopen av Naumburg18. Men just när detta väl och vackert
blivit fastställt och medgivet och allt såg så förhoppningsfullt
ut, se, då kom Eck19, denne din andre ännu hätskare fiende,
och överrumplade med sin disputation i Leipzig, som närmast
var riktad mot doktor Karlstadt. Och när slutligen frågan om
påvens primat togs upp, vände han oförmodat sina vapen
mot mig. Därmed var överenskommelsen om fred i grund
omintetgjord. Men Karl von Miltitz intog en avvaktande
hållning. Disputationen hölls, domare utsågs, men ändå kom
inget avgörande här till stånd — något som för övrigt ej är att
undra på. Ty på grund av Ecks lögner, hycklande förevänd-
17 Denne, som var en sachsisk ädling, sammanträffade med Luther i
Altenburg och uppträdde smidigare än Cajetanus. Genom sitt vänliga sätt
lyckades han förmå Luther till löftet att genom en offentlig förklaring
försöka gottgöra den skada och förargelse han på grund av sin häftighet
möjligen kunnat ge anledning till. Miltitz å sin sida erbjöd sig att skriva till
påven med anhållan, att han skulle uppdra åt någon lärd biskop (tex.
ärkebiskopen av Trier) att söka bilägga tvisten. Under tiden skulle båda
parterna iaktta tystnad. Efter sammankomsten skrev Luther till sin
kurfurste, att han hoppades att "saken skulle upplösas av sig själv."
18 Jfr not 17, se ovan.
19 Jfr not 15, s. 28.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
