Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sammanstöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inverkar störande på skyttarne. Dessa äro gripna af en vanvettig
ångest, men ligga icke desto mindre kvar.
Det är stridsifvern, som gripit dem, och de höra och se intet
annat än fienden, dvs. en rad af mörka punkter, hvilka
otydligt kunna urskiljas på krönet af en kulle snedt framåt vänster.
Just detta att man ej kan urskilja mänskliga varelser verkar
förlamande på norskarnes rörelser. Hade man blott något att taga i,
endast en motståndare, med hvilken man finge mäta sig, vore det
också med bajonetten, kunde man känna sig som en karl.
Men dessa orörliga, mörka prickar, hvilka slungade
nickelmantlade, arga satar till kulor i stället för att skyttarne själfva
stormade an, företedde något spöklikt, och mot fantom kunde man
inte strida.
Trött hade den gamle kaptenen satt sig på grafvens bortre
kant. Detta var för mycket för honom. Han räknade redan sina
58 år, och han kände med sig, att han ej kunde fylla sin post.
Hade han blott varit 20 år yngre! Med hvilken entusiasm
skulle han då inte ha kastat sig i faran och skrattat åt den! Inte,
som om han nu kände sig rädd, nej, långt därifrån. Det var
endast hans krafter, som inte räckte till, och han hade intet håll
på folket. Han såg nog, att detta mer och mer gled ur hans
händer, och han tillskref detta den omständigheten, att han själf
förlorat vanan att befalla.
Kanske låg det icke så litet sanning häruti, men i själfva
verket berodde det på bristande utbildning af dessa värnpliktige,
af hvilka man fordrade en soldats färdigheter utan att ha gett
dem den skola, som härför varit erforderlig.
Ryssarne gjorde ej min af att röra sig ur stället.
»De lida nog af vår eld», hviskade kaptenen till sitt
faktotum, fanjunkare Lassen, som stod bredvid och tuggade sina gråa
mustascher.
»Säkert, kapten. De våra skjuta inte så illa.»
»Men detta är ingen målskjutningsbana, fanjunkare Lassen.
Vore det bara en vanlig öfning! Nu är det däremot allvar. Jag
har hört sägas, att man i strid endast kan påräkna omkring 8 %
af träffresultatet på skjutbanan.»
»Redan detta är vackert, kapten.»
Kaptenen suckade. Det föreföll honom så tröstlöst, och han
förbannade i sitt inre, att krig någonsin fanns till. Alla hans
ungdoms illusioner om striden och dess fröjder voro med ens som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
