Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sammanstöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bortblåsta. Han såg endast, den nakna sanningen, och denna
talade ett annat språk. Med vämjelse vände han sig bort från
den döde mannen, som låg två, tre steg därifrån. Han kunde
inte se de snedvridna läpparna, hvilka blottade tvänne gula tandrader
till ett hemskt grin, och han skulle velat vara döf för jämret
rundt omkring.
»Fanjunkaren för väl dagboken och antecknar allt», sade han
för att få tankarne riktade mot annat håll.
»Jag har skrifvit upp alla order», bekräftade den tillfrågade.
»Men dåligt skrifvet är det i alla fall.»
»Det blir ett stycke krigshistoria, Lassen», förklarade
Skredsvig. »Vi måste vara noggranna i våra anteckningar af den
anledningen, ty berättelsen kommer att gå till eftervärlden.»
»Se där, kapten!» utropade fanjunkaren och pekade med
darrande hand mot höger.
En lång, gles skyttelinje syntes närma sig. Det var flera
stegs luckor mellan de ryska soldaterna.
Knappt hade de rusat ned för kullen, förr än ännu en linje
syntes bakom.
»De ämna öfverflygla oss», skrek den norske kaptenen med
hes röst. Han stirrade villrådigt åt alla håll. Denna situation
hade han inte tänkt sig. Ryssarne hade således bundit kompaniet
med en mindre trupp, och ett par kompanier – ty så stor var
säkert den anryckande, ryska styrkan – hade under tiden gått
öfver fjällen för att falla norskarne i flanken.
Hvad skulle han göra?
Reträtten var snart afskuren, om kompaniet ej droge sig
tillbaka i tid.
»Löjtnant Tostrup! Er pluton bildar efterspets. Kompaniet
skall draga sig tillbaka», ropade han och svängde med sabeln för
att påkalla sin subalterns uppmärksamhet.
»Ja, ja, kapten», svarade Tostrup och vände sig ögonblicket
därpå mot truppen, hvars uppträdande påkallade hela hans
uppmärksamhet.
Ett par af karlarne hade oroligt sett sig om och gjort tecken
att vilja lämna grafven.
»Stanna där ni är, Sörensen!» röt löjtnanten. »Vid gud, den
förste, som lämnar sin plats utan mitt tillstånd, skjuter jag ned,
som vore han en hund.»
Mannen kastade en förtviflad blick mot löjtnanten, men lydde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
