Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, jag vet inte . . . min far ...»
»Tjänar ingenting till att prata! Han har fått sina
order, och han friar till dig eller till hvilken annan man
vill. Men du har din frihet att välja — gå därför upp på
ditt rum och
öfver-lägg. Kom tillbaka
om en timme och
gif honom ditt svar:
ja eller nej.»
»Ja eller nej, ja
eller nej, ja eller
nej!» ropade han, i
det prinsessan med
osäkra steg
aflägsnade sig.
Hennes öde var
afgjordt och på ett
lyckligt sätt afgjordt,
men hvad hennes
far hade sagt om
mille Bourienne —
det var afskyvärdt.
»Det är icke sannt»,
tänkte hon, men
ändå är det
afskyvärdt, och jag skulle
inte viljp. tänka på
det. Utan att se eller
|höra något af det, som försiggick utom henne, kom hon
gående genom orangeriet, då plötsligt Amelie Bouriennes
välkända röst väckte henne ur hennes tankar. Hon lyfte
ögonen, och på två stegs afstånd såg hon Anatol, som höll
fransyskan i sina armar och hviskade någonting till henne.
Med ett vidrigt uttryck i ansiktet såg sig Anatol om på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
