Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ytterst vid fronten i Pockuny och Berzniki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är icke troligt att något ont skall vederfaras
dem.»
Så ersatte vi den unga judinnan för den
inkvartering vi tagit, begåvo oss tillbaka mot sydväst förbi
Pockuny och vidare i riktning mot Giby. Vi åkte förbi
de sista tyska trupper, som voro inom synhåll, och
fortsatte så långt man kunde, utan att bli skjuten eller
tillfångatagen. Framför oss låg en öppen, översnöad
slätt, genomskuren av den raka landsvägen. I fjärran
avtecknade sig ett par ryttare. Vi nalkades dem
hastigt. De voro patrullerande ulaner.
»Hur långt kan man fortsätta åt det här hållet?»
frågade vi.
»En eller högst två kilometer. Längre bort
riskerar man att råka ut för ryska patruller.»
Chauffören fick order att köra vidare. Icke ett
liv syntes, sedan de sista ryttarna försvunnit bakom
oss. Här och var stod en ensam och övergiven
gård vid sidan av vägen. Man hade en egendomlig
förnimmelse av att befinna sig i det herrelösa
mellanrummet mellan Tyskland och Ryssland. Vi hade
löpt linan ut och saktat farten, men ännu syntes
inga kosacker i söder. Om en patrull passat på,
hade den kunnat göra ett gott kap. Vi hade aldrig
hunnit att vända bilen på den ganska smala
landsvägen.
»Kanske det ändå är lugnast att icke fara
längre!»
»Låt oss åtminstone gå upp på den där lilla
kullen ett stycke framåt till höger om vägen.»
»Vad är det där för ena?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
