Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ytterst vid fronten i Pockuny och Berzniki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Löjtnant Israel pekade mot sydost, där på 150
meters avstånd en stuga och en lada reste sig ur
snön. Från dem syntes två män skyndsamt styra
sina steg mot oss. Att de voro ryska soldater
framgick tydligt nog därav att de sträckte händerna mot
höjden. Vi gjorde halt och stego ur. Då ryssarna
voro inom hörhåll, ropade jag åt dem att raska på.
De började då att luffa, så att snön yrde om dem,
och kommo andfådda fram till oss, alltjämt i
ställningen »armar uppåt sträck».
»Vad vill ni?» frågade jag.
»Vi vilja giva oss till fånga,» förklarade de med
övertygelse.
»Var äro era gevär?»
»Dem ha vi kastat ifrån oss.»
»Var? På en värsts avstånd eller mer?»
»Nej, där borta vid stugorna.»
»Gå då tillbaka och hämta era vapen.»
Men härtill anmärkte någon, att det vore bättre
om en av de våra ginge efter gevären. Så skedde,
och vapnen voro icke svåra att finna. Man hade blott
att följa spåren i snön.
»Varför giva ni er till fånga?»
»Vi ha fått nog av eländet. En sådan kväll och
natt, som nu sist, vilja vi icke uppleva en gång till.
Vi voro med under den mördande elden i går och
sågo våra kamrater stupa. Vi skyndade in i skogen,
dit också många av de svårt sårade kröpo. Att sova
var omöjligt för idel jämmer och klagan. Flera av
de sårade, som hade kunnat räddas, ifall hjälp
anlänt, dogo inför våra ögon av köld och blodförlust.
I dagningen smögo vi oss bort från detta otäcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
