Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsdagen av Tannenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela Tyska riket. Nyss hade vi åkt mellan
flaggprydda hus, och det rådde en stämning av fest och
segerjubel bland dem som vandrade på gatorna. Blott
hos fältmarskalken var allting lugnt som i vardagslag.
Men dagen förut hade även högkvarterets officerare
hyllat segraren från Tannenberg. Nu var det
borgerskapet och folket i den kringliggande nejden, som ville
fira årsminnet av den stora segern.
På slaget klockan 1/2 10 anmälde en officer, att ett
bebådat fackeltåg syntes uppåt gatan. Hindenburg reste
sig från bordet, och vi följde honom ut på trottoaren
framför villan. Det röda skenet från tusentals bloss,
burna av ostpreussisk ungdom, lyste upp fasaderna,
och musikkåren, som tågade i täten, spelade en
paradmarsch. En halvkrets av eldtungor slogs framför
fältherren. Hela gatan var fylld av människor. En
sångförening lotsar sig fram och uppstämmer en sång. Då
dess sista toner dött bort, blottar borgmästaren sitt
huvud och håller tal. Han påminner om denna dag för
ett år sedan, då budskapet om segern vid Tannenberg
flög som en präriebrand över jorden och framkallade
oändlig glädje och tacksamhet överallt, där tyska talas
— i denna stad, i provinsen Ostpreussen och i hela
Tyska riket, i de länder, som deltogo i germanernas
strid, och hos de neutrala folk, som förstodo
innebörden därav. Så länge tyska män och kvinnor levde
på jorden, skulle minnet av den dagen aldrig dö.
»Vår lilla stad,» yttrade borgmästaren, »har framför
andra anledning till glädjefest på årsdagen av segern
vid Tannenberg. Vi svävade i den yttersta fara, och
våra hus och hem hotades med fördärv. Men
fältmarskalken von Hindenburgs starka hand räddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
