Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsdagen av Tannenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
961
oss, när nöden var som störst. Nu har vår stad också i
flera månader haft glädjen och äran att i sitt sköte
få äga den store segerherren och till minne därav
bedja vi att få skänka ett av stadens kvarter det
frejdade namnet Hindenburg.»
Sedan de dånande hurraropen tystnat och kören
sjungit ännu en sång, tog fältherren till orda. Den
djupa och kraftiga stämman bar ut över den myll-
rande mängden och kläddes i lugna, klara och an-
språkslösa ord. Hindenburg tackade varmt för den
sympati, som kommit honom till del, för facklorna
och sången och för de känslor, som tagit sig uttryck i
borgmästarens tal. Han tackade för den heder, som
av borgerskapet visats honom, då hans namn blivit
bundet vid boningar, där han från alla håll endast
rönt gästfrihet och godhet. »För mig skall denna
stad förbliva ett dyrbart och oförgätligt minne — en
del av mitt liv har förflutit inom dess murar. Måtte
den utveckla sig till välsignelse och lycka för fram-
tiden.» Han tackade för de känslor och ord, som
burit Tannenbergsminnet så högt. Själv vore han
blott ett redskap i Guds hand, men han hade ej
heller kunnat uträtta något, om han icke vid sin sida
haft en sådan officerskår och trupper, som vid varje
steg ådagalagt pliktuppfyllelse, segervilja och trohet
intill döden. Han talade om den lycka det var för
hela Tyskland att äga en sådan herre som kejsar
Wilhelm II. »Hade vi icke haft honom, och hade vi
icke i orubbligt förtroende överlämnat oss åt hans
klarsynta, manliga och kraftfulla ledning, så hade
vi aldrig kunnat stå, som vi stått, i denna prövande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
