Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget och dess släktingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och röda blodkroppar en lustig, yrande dans. De
höllo visserligen fred med varandra. Men där
funnos också andra väsen. Små, små baciller.
Och de bekämpade varandra i ett enda sträck - utan
uppehåll. Dogo några, vips ryckte reservtrupper
fram i striden - ty de förökade sig alldeles
ofantligt de små krabaterna.
»Hu då, aj, aj», ropade Kriget, »här får jag
ont i hela kroppen. Låt oss skynda härifrån.»
»Vi få gå ännu längre», sade Karl Axel. »Till ett annat rike.»
»Äsch, nej», svarade jätten, som nu var så liten
som en bacill, och det var Karl Axel också, för
resten, »äsch nej. Du menar djurriket? Där vet
jag väl, hur katten jagar råttan, hunden haren
och gäddan mörtemi. Tigern lurar på antilopen
och valfisken slukar tjugutals tunnor sill åt gången.»
»Nej», svarade Karl Axel. »Vi hava ett rike
till. I det riket är bacillerna som rena vidunderjättar;
det är i kemiens rike, hos molekyler och atomer.»
»Vad säger du? » sade Kriget, och tvärt på skivan
voro både han och Karl Axel ett par atomer.
»Varthän ska vi nu då? » frågadé Kriget.
»Vart som helst», svarade Karl Axel.
Och så slogo de sig ned på första bästa plats.
Det råkade vara just den gamla lytta gubbens
fällkniv, som låg på bordet bredvid sängen.
Men - vilket liv!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
