Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spökfisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så utropade delfinen och valen; och de lade
sådan kläm i utropen, att de nästan tappade
andan, och hals över huvud måste begiva sig
upp till havsytan för att få sig några nosar
frisk luft.
»Ja, luft är skönt att ha», sade valen, då de
pustat ut.
»Luften är härlig», kom det som ett eko från
delfinen. Så betraktade de varandra helt
plötsligt. Hur var det? Torpeden hade ju också
talat något om luft – jo, så sannerligen. Den
ägde ju en luftblåsa i magen.
Och så döko de åter ned till den cigarrformade
fisken på sjöbottnen.
»Jo», svarade torpeden på deras frågor, »jo, jag
har, som jag nämnde, en reservoar, fylld med
sammanpressad luft. När nu en kran till den
reservoaren öppnas, så gör det stora trycket, som
luften fått just genom sammanpressningen, att
luften med förtvivlad kraft söker sig ut genom den
öppnade kranen. Men kranen fortsättes av ett rör;
röret leder luftströmmen till en invecklad maskin
i min bakre ända. Det är en maskin med minst fyra
cylindrar, i stort sett något liknande aeroplanens
mångcylindriga motorer – fast i detalj alldeles
olika.»
»Ja ha», sade valfisken med stor säkerhet, »och
den maskinen driver axeln runt, och på axeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
