Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I den röda tunneln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luften, sugit med sig en del av dem på släp, men
dessa voro snart räknade. Ojämförligt största
delen kommo in i tunneln på så sätt, att kulan
ryckt med sig bitar av soldatens kläder – och
dessa voro rikligt inmängda med bakterier av
alla slag.
Nu närmade sig de nyfikna grottans ändpunkt,
där dum-dum-kulan stött mot benet och
exploderat.
Där låg kulans mantel, liknande en tom kanon
i smått, och vid dess mynning hade blyet, som
varit inneslutet i manteln, plattats ut mot benet
till en platt, bucklig och vass kaka. Otäckt hade
den slitit och sargat i det mjuka röda köttet, där
den sprängt ut en stor grotta. Benet var spräckt
och svärtat av hettan.
»Härligt», tyckte de glupska bakterierna. »Här
finnes en präktig, stor såryta; här finns massor
av skadade kärl och nerver – hundratals gånger
bättre plats än där ute i tunneln. Här stanna vi.
Men varför vandrade så många ut igen? Varför?»
En fin, fransk bacill, som legat i bröstfickan,
där den skjutne soldaten förvarade det doftande
brevet från sin flicka, det brevet som kulan gått
tvärs igenom, rynkade på nosen:
»Fi donc. De ha nog inte kunnat tåla den
svedda benlukten. Fi donc. Jag går också jag.
Här kan man ju inte slå ut.»
Och därmed drog den sig tillbaka.
Men de andra stannade kvar. Och en av dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
